du går och lägger dig på kvällen med en dröm om morgondagen. då du som vanligt ändå finner dig själv på morgonen av en längtan till kvällen. då kvällen visar sig har du redan glömt den för natten och så fortsätter dagarna, som blir veckor, månader och år.

varför är gräset alltid grönare på andra sidan?
och varför finns det ens broar, då du alltid kommer stå på fel sida, för så fungerar vi. då skylten "obehöriga äga ej tillträde" kommer upp så skriker vårat inre "jag ska dit och jag ska dit NU".

varför längtar man alltid någon annanstans?
är det så svårt att bara vara nöjd och njuta av stunden som är?