Grattis älskade du!

För bra precis två år sedan, kl 8:19 föddes våran prins. Dagen då våra liv startade på riktigt & vi älskar dig mer för var dag som går. Älskade, älskade Du!


allt och lite till


dagiskillen våran

Våran kille är alltid helt slutkörd då han kommer hem från dagis. Först skriker han en massa för att han måste gå in & inte får vara ute & leka, sedan efter middagen däckar han halvt av i soffan till playhouse disney. Har blivit långa dagar för honom nu, men på torsdag då jag fått besikta bilen så kommer jag skjussa honom lite senare till dagis & johan får sköta hämtningen, eller tvärtom. Kul att höra av personalen att han är så glad, leker på & stormtrivs, då slipper man iallafall ha dåligt samvete för att han är där, då han mest troligt har roligare där än vad han någonsin har hemma :b

Nu sover han iallfall & vi ska nog se någon film ikväll.. Imorgon är det plugg som gäller igen & jag borde bli klar med veckans uppgifter då om jag bara kör på! :)



men äré lörda så äré lörda..


lek i lekparken

Mys, fika & bus i lekparken. Snart slutar pappan också, får se vad vi hittar på för någonting senare. Blir en natt till hos mormor iallfall.. sedan tar vi alla lite semester tillsammans! :)





fruktansvär(da)t älskade du!

Puuuh.. jag är helt slut..
första gången jag sitter ner sedan halv 6 imorse. De här dagarna har jag blivit påmind om varför jag gick & stampade för att Noel skulle få börja på dagis.. tolka inte detta fel nu, jag älskar att vara med min son.. men man blir helt slutkörd, då han har en energi som heter duga.

De som säger att det är som semester att vara mammaledig, har inte varit hemma med några barn sedan de lärt sig att gå.. de är tamefan överallt & verkar ha en inbyggd instinkt i att peta ner allt man plockar upp, platta till biffarna man rullat, tömma ut mjölken man spillt upp, riva ner sängkläderna man precis bäddat i, bajsa då man precis tagit sig ut.. osv, ungar ja vet.. men herre jisses vad trött man blir vid dagens slut. Vi har storstädat övervåningen halva förmiddagen iallafall, Noel hatade det, jag hatade det.. men det måste göras & nu fick det bli idag, skönt nu i efterhand att ha det gjort iallafall. Trodde vi skulle kunna gå ut vid ett tiden så han kunde roa sig själv lite i sandlådan, medan jag.. (vad trodde jag egentligen?!) skulle få dricka mig en kopp kaffe.. i sittande tillstånd.. aint gonna happen!

"Oj, oj, oj" säger han då han rullar ner bollen för hela backen, för tredje gången. Man ser verkligen på honom hur han försöker få det att se ut som att det bara "råkade" bli så igen. (bollarna är numera undanstoppade)

"slutt" (slut) säger han & stänger av tv:n tio gånger under en timme.

"tåja" (sådär ja) säger han & öppnar upp ögonen igen efter att ha blundat tio sekunder & anser att mammans order om vila därmed är avklarad.

Haha.. ja visst har man svårt att hålla sig för skratt stundvis & visst är ungar fruktansvärd(a)t goa.. men jag måste nog ändra mitt svar ang om jag aldrig tränat efter jag fått Noel till... varje dag, varje sekund.. sedan han tog sitt första steg.

litte vidz på N03l


Noel visar hur det ska röjjas på dansgolven i sommar..

Noel tittar på grävare..

triss i gláskit :)




tidigare i veckan


Gick in i köket för att se vad Nolle gjorde och där har han satt sig med en fryst fläskfilé, redo att hugga in på.

Sedan var han redo för dagis och hade tagit på sig foppatofflorna, kepan & ryggan. Att han fortfarande hade på sig morgonrocken rörde honom inte :b


all in one


Tyckte själv att jag påminde lite om Noel då jag var liten, men blev så dålig kvalité på bilderna & var svin svårt att hitta kort då alla var i princip samma ålder. Tycker det är skit kul att jämföra även fast man själv har svårt att se de likheter alla runtomkring ser, då vi är "uppi allt" & jag anser att man ser bättre likheter på andras ungar! :b Här nedanför är bilder sedan vi alla var mindre! :)



Johan tycker att han är lik Noel på den här bilden & det kan möjligen ha att göra med att man ofta ser honom just såhär :b (Johan alltså, liggandes på golvet skrikandes :b)


jobba, jobba, brumm-brumm


"Jobba", "Pappa" & "Brumm-brumm".. så låter våran älskade son på dagarna! Sedan han var med Johan & körde grävare i fredags så påpekar han ofta att pappa jobbar & på jobbet där låter det "Brumm-brumm"

Nu är Johan snart hemma iallfall & ja, Noel han sover.. han fick ringa & säga godnatt på telefon istället som de oftast blir under vardagarna. "Jobba" var det enda han sa, sedan fick Johan en puss av honom mot telefonluren. Goplutten!

små små ord

Min älskade & underbara lilla prins har börjat prata så mycket.
Helt sjukt! "Pippi" har han sagt hela dagen & pekat på kycklingarna, var han har fått det ifrån har jag ingenaning.. förvånad om inte annat blev jag då han påpekade det gång med gång med sin uber söta röst. "MIN" och "MEEJ" (=mer) är två andra nya ord som konstant ploppar ur hans lilla mun. "Min" säger han och rycker hårt tillbaka alla saker jag vill ha från honom. Försökte norpa åt mig några klunkar (sug) vatten från hans pipmugg då vi åkte bil, men det kunde jag glömma. "MIIIN" skrek han och röck hårt tillbaka muggen igen. Vi har en väldigt bestämd liten man som vet vad han vill.

"Tappa/Tjappa" (minns ej uttalet, men = trappa) säger han innan han ska sova & ställer sig framför grinden vid trappen. "Djicka" då han är törstig & "Jummy" då han pekar på någonting gott han vill äta. Annars upprepar han det mesta vi säger & det är helt otroligt vad stor de blir bara de kan börja uttrycka sig. Det händer verkligen mycket efter 1½år, utvecklingen går framåt för var dag & hade jag inte haft så stora framtidsplaner gällande plugg & arbete så hade jag skaffat tio ungar till rakt av. (så kändes det inte tidigare idag, då jag tydligt påminde mig själv om att ett barn var mer än nog)

Nej, nu ska jag plugga en timme innan jag ska lägga mig. På återseende kära ni! :)

den där jävla kvävningsrisken

Allt för ofta stöter man på ordet "kvävningsrisk" i vardagen. Kvävningrisken. Jag hatar den & det är min största fiende, den förstör mitt liv. Faktiskt! Jag har allt för många gånger plockat ut saker från Noels mun, tiotusentals gånger, ett flertal stenar i helgen & en femkrona idag. Då är jag ändå väldigt noga med att inte ha några småsaker i hans närhet & full uppsikt hela tiden, men det räcker med att jag glömt någonting & ser bort en sekund, för att han ska låta min puls stiga till tusen, då jag ser honom sitta där med nöjd blick & bita på någonting, alternativt köjas då det är påväg att fastna i halsen på honom.

Hemma kan jag hålla koll på honom, men för personalen på ett dagis är det ju omöjligt att ha koll på alla ungarna samtidigt. Att jag sedan nyss läste att kvävning är bland den vanligaste dödsorsaken för barn & att ett barn dör var tredje dag i Sverige, har fått mig att överväga att ha honom hemma. Helt seriöst. Jag tror han får vara ledig resten av veckan, vi ska ut tillsammans på gården & jag ska iakta honom nogrannt & försöka lära honom att man inte stoppar i munnen. Hur? jag vet inte, möjligen ge honom överberöm då han ger mig stenarna istället för att stoppa dem i munnen. Andra tips?

Läste vidare.. och såg en mamma som skrivit att ett barn dog på deras dagis vid lunchtid igår för att han kvävts (var inte igår, utan skrivit för några år sedan). Jag ångrar att jag läste detta, samtidigt som jag är glad över att vara medveten om riskerna. Sade till idag på dagis att han möjligen skulle behöva ha tutten ute jämt, men lättast är nog att ha honom hemma tills det lagt sig? Jag är en blödig hönsmamma, jag vet. Men ärligt, vem skulle kunna förlåta sig själv om det skedde?

Usch.. hemska jävla tankar. Hur ska man få ungen att förstå att detta inte är okej? och hur ska jag möjligen kunna fokusera på att plugga på dagarna, då jag bara vill ringa till hans förskola varje minut för att veta att han lever?


första tandläkarbesöket

Nu känner jag att det blev många inlägg här.. men har ju glömt att tala om att Noel ska till tandläkaren imorgon eftermiddag (=viktigt). Han ramlade för någon dag sedan & slog framtänderna hårt i våra ekstolar i köket, så hårt att det nästintill forsade blod (kändes åtminstonde så) & det har nog aldrig gjort så ont i mig någon gång, säkert inte på honom heller. Såg så hemskt ut att se det komma så mycket blod från honom & tänk så många gånger man ska vara med om detta, nä usch.. måste slå bort dessa tankar. Ofta känner jag att jag är gjord för att vara mamma & leva familjeliv, att det var mitt kall här i livet.. samtidigt som jag är alldeles på tok för vek för det. Denna oroan kommer bli min död!

Ja, hur som haver.. så ska han iallafall till tandläkaren med sin pappa imorgon vid fyratiden. Antar att det inte är någon fara skedd, men lika bra att de får kika på det ifall det skulle bli någonting i framtiden & vi helst slipper strul med hans försäkringsbolag (har även ringt in dit & anmält detta)

Nej, nu blir det big brother! :)

En dag med morbror

Noel har varit med sin morbor hela dagen, medan jag har pluggat. De har varit ute & kört både skoter & elbil! :)



en trött kille

Hämtade Noel på dagiset i vanliga ordning klockan tre & som vanligt hade inte lillskrotet sovit någonting. Han var supertrött & bara handlingen på affären kändes motig, men han lunkade fint på där inne med sin lilla vagn & la i både det ena & det andra, tack och lov är det alltid frukt och grönsaker, så det var bara att hunka upp pengar & betala för kalaset, typ! :b Väl hemma så ville han inte gå in, vilket var förståeligt då det var super väder ute. Så han fick ta med sig lite leksaker ut på altan & fikade lite fruktsallad medans jag gjorde iordning middagen, perfekt! (även fast jag fann honom nedanför altanen ett flertal gånger, i ett försök till att rymma).

Ja, tillbaka till sömnen eller ja, inte sömnen under dagarna. La honom ännu tidigare ikväll, redan klockan sex, så med all förhoppning vaknar han innan sju imorgon & vill sova på dagis. Känns dumt att önska att han ska vakna tidigare då jag hatar att kliva upp, men prioriterar hellre mysiga eftermiddagar än som nu, fulla av gnäll och tjaffs. Gör verkligen ont i hjärtat att bara bråka på varandra & att se honom trött, orkeslös & ledsen. Håller tummarna på att han vaknar kring 6-6:30 imorgon, varken tidigare eller senare vore bra.




en slagen hjälte

Idag blev det plugg på förmiddagen, sedan kom Elin hit och hälsade på. Vi gjorde sedan sällskap tillsammans ner för att hämta Noel på dagiset & möttes av denna syn.. liten hade ramlat ute & slagit sig. Stackars mitt lilla skrot, ser så hemskt ut men han verkar inte bry sig om det.. tur det!

Ikväll ska Johan på föräldramöte, då jag inte hinner eftersom han slutar kl sex & måste ta det direkt efter jobbet för att hinna. Själv ska jag fördriva kvällen efter Noel somnat med lite bak.. : )


dagens plutt


stora killen

Vi har tagit bort stödet från Noels tripp-trapp stol & nu sitter han återigen som folk då vi ska äta. Den sista tiden har han vägrat sin stol & bara velat sitta på våra då han ska äta. Så då tog vi bort stödet & ställde hans stol i mitten istället för på hörnet som tidigare. Alla nöjda, alla glada!




och ja, vi glömde haklappen, det kan hända den bästa ;)


hemma med sjuk Nolle.

En gång spydde Noel tre gånger & blev därav hemma idag. Har inte blivit någonting mer sedan imorse, så jag antar att det inte är någon magsjuka & att det håller på att vända. Vi har bara myst hela morgonen, fikat, badat & tittat på barnprogram. Underbart att få ha honom hemma en hel dag för sig själv, även fast pluggningen återigen kommer efter så var det här precis det jag behövde.. att få tanka lite kärlek & energi igen.

Nu sover han & jag ska passa på att skriva lite på etiken & dricka dagens första kaffekopp!


Tidigare inlägg