Tänk vad många föräldrar och barn som sitter gömda inne på eftermiddagarna och tänk vad kul att så många ville komma ut igår. Träffade en gammal kompis förra veckan och man konstanterar ju som vanligt att man ses för sällan. Vi konstaterade även att man knappt träffade någon på byn och att de flesta andra inte heller träffade några. Att vi alla bara satt inne och sappade bort kvällarna i en otålig väntan på att klockan skulle bli så pass mycket, så man kunde lägga barnen. För är inte tiden efter man ätit upp middagen den allra jobbigaste? Den tiden man trodde skulle vara som allra bäst (då man var gravid), då alla skulle sitta och prata om dagen, kramas i pyjamas och kanske mamman skulle dricka en kopp grönt té. Men verkligheten är inte lika vacker, iallafall inte hemma hos oss. Det är kaos och då har vi ändå "bara" ett barn. Det är en trött kille, det är mat överallt, det är disk i köket, det är en vägran om att tvätta av sig, om att borsta tänderna, det är tjat om en macka, grin och snor som rinner. Det är en sur karl som funderar högt över "huuuur kan folk medvetet skaffa fler än EN sån här" och det är en mamma som stressad försöker förklara att dom är heeeeeeeeelt underbara... bara dom lyssnar.

 

Så istället för att tillbringa kvällarna såhär, så bestämde vi oss för att starta upp en föräldra och barn grupp på facebook och bjuda in alla härliga föräldrar och barn på byn för lek tillsammans en gång i veckan. Igår var första gången och det blev succé, tror vi var 8-9 föräldrar och en hel hög av barn. Barnen fick leka och vi vuxna fick prata, helt överlägsen kombo. Då barnen är små så hänger man med andra föräldrar och barn jämt, men då man återgår till jobb och barnen börjar dagis så försvinner det successivt bort. "Han har ju lekt hela dagen på dagis, nu är det viktigt att han kommer ner i varv innan kvällen.. för det läste jag någonstans hur viktigt det var". Men vi vuxna då? Ibland behöver man få umgås med andra, som inte är ens arbetskamrater föräldrar eller nära kompisar. Att bara få sätta sig ner och beklaga sig över jobbiga mornar och underbara framsteg tillsammans med andra föräldrar, medans ens barn springer lyckliga runt tillsammans, med halvätna kakor och smutsiga händer.

 

Nästa onsdag är vi ju i Krakow, men jag ser redan fram emot onsdagen efter det! : )