Så var man på plats på jobbet igen & dagarna går som in i varandra lite lätt. Sedan är ju helgerna som vanligt intensiva & är dom inte det, så ser jag till att planera in en massa så dom blir det.. så har jag alltid gjort, men hellre åt det hållet iallafall. Nu ligger allt fokus på hawaiifesten jag ska ha i helgen. "Kan du inte bara göra någonting på en normal nivå någongång?" utbrister J och jag förstår till en början inte alls vad han han grundar det orättvisa uttalandet på & undrar såklart exakt vad han menar med det... samtidigt som jag sätter upp den tredje palmen i lägenheten & går sick sack mellan ananaser &kokosnötter för att sedan huka mig under girlanger för att ta mig in i vardagsrummet. Exakt varför ska man göra saker på en normal nivå frågar jag han då istället, då det är så sjukt mycket roligare att snöa in sig i precis allt man gör & pressa det till det maximala... YOLO my friends!

 

Så här vaknar man som upp på hawaii varje morgon. Fångar den perfekt rostade brödskivan i handen, drar en morgon latte under palmen och gungar lite lätt med till skönt strömmande reggae. Tänk er själva att vakna varje morgon med känslan "att komma bort" lite. This is heaven on earth... verkligen.