Men exakt hur stolt blir man inte, då skrotungen kommer fram med detta konstverk till en? Tankebanorna just nu pendlar mellan konstkollo alternativt att bara köra rätt på och låta ungen börja producera tavlor på heltid. Är detta verkligen normalt för en treåring eller är vårat barn helt enkelt bara lite smartare, lite duktigare och liiiiiite bättre på att måla än ALLA andra ungar i hans ålder? Skitsamma.. jag grät iallafall en skvätt för att det var så vackert. Sist jag fick en teckning var det en massa tomt klotter bara. En "myra" som var både större och mer avlång än en bil. It doesn't make sense, sa jag till Nolle, som tog detta till sig på fullaste allvar. Obviously.
Fjärde dagen av verkligheten är startad och nu är det snart helg igen. Längtar efter en lugn morgon tillsammans med familjen utan måsten.
Igår ringde väckaren halv fem. Jag klev upp förvånadsvärt pigg trots tre timmars sömn, tog på mig mjukisdressen och startade igång perkulatorn. Så skulle jag väcka Noel och märkte att rösten saknades, i samma veva som kaffet var färdigt kom tröttheten, hinkade i mig några koppar och i och med det kom illamåendet och senare magkatarren. Liten skrek. Jag försökte överösta utan röst. Av någon anledning hade jag inte tvättat och av någon anledning hade Noel växt ut allt på några veckor. Noel hade vantarna på sig hem, men någon hade snott dem under natten. HUR ÄR DET MÖJLIGT? Noel hatar sin tvådelade dress. Jag hatar den. Vann en didriksson overall på tradera för 200kr i tisdags, motte den lösa alla våra problem. Noel var arg då jag lämnade. Noel var arg då jag hämtade. Jag hade glömt att tvätta håret och mascaran låg som en klump i ena hörnet. Däremellan jobbade jag och magkatarren och tröttheten ökade succesivt under dagens lopp. Fick barnvakt på eftermiddagen av Helene och pappa så jag kunde plugga. Ingenting i boken var längre självklart. Jag åt en macka till middag. Avslutade kvällen med en bad och läste min bok. Orkade knappat hålla ögonen öppna.
Idag ville Noel bara sova "liiiiite" mer, bara äta "liiiiite" mer av mackan och hatade sin tvådelade dress "liiiiite" mer än igår. Vägrade klä på sig och jag kämpade för livet för att få på ungen skona, då drog han till med näven i fullfart rätt på min näsa. Hade jag haft någon form utav blodflöde i näsan (har aldrig blött näsblod) så hade det sprutat blod längst med hela väggen. Jag gav upp, övervägde fosterhem och hade jag haft en smartphone så hade jag googlat på barndiagnoser direkt i hallen.
Så kommer han fram till mig ger mig en klapp på axeln och säger "mamma du är så snygg", eeh.. ja, vad säger man. tack.. du med?. Så ger han mig en storkram, en puss på munnen och säger "du är så snäll och frän". Och just i detta ögonblick så kände jag varför man kämpar alla dessa mornar. För även om stunderna är få i jämförelse med resten, så går det inte att jämföra med någonting jag tidigare upplevt. Kärleken till och från sitt barn.
"Äääh... vi skiter i dagis, vi skiter i pluggningen också går vi och köper en massa glass, bakar muffins och firar att vi har varandra" skulle jag kunna sagt. Men istället så tittar man återigen på klockan och säger "vänner? fint då går vi......(i ett högt jävla tempo så vi kommer fram någongång)".
Noel imorse som bara måste se "liiiiite" mer Nicke nyfiken.
Nu sitter Nolles nya blixten gardiner uppe i hans sovrum. Blev hur bra som helst och liten blev nöjd. Nu skulle man ju bara vilja hitta sängkläder, lampor, mattor, krukor och hela köret.. men det får bli en annan gång. De små är så oberäkneliga i sina begär och jag vågar inte riskera att det blir som sist då han var så frälst i händige manny och jag investerade de sista sparpengarna på att ge honom ett drömkalas "ala manny" tema och ungen vräker ur sig att han inte älskar manny längre, i samma sekund som sms-avin trillar in på telefonen.
Nej, ikväll skulle man behövt några extra timmar, men nu jag måste jag börja plocka ihop allt tills morgondagen. Klockan fem, senast, måste vi vara uppe, då varje minut att tjäna är värdefull, då man förnärvarande har en tonåring här hemma, som försöker med alla medel för att få sova ytterligare några minuter. Sedan ska kläderna på.. och gärna ytterkläderna med. Helst ska väl en annan också få på sig någon trasa och hinner man inte tänka på frukost, så kommer man lägligt på det då hungern slår till lägligt till man sätter foten på jobbet. Detta har vi löst (delvis) genom att kliva upp 1 ½ timme innan vi ska iväg, bara för att jag ska slippa stressa och bråka med honom. Men hur dagarna börjar speglar oftast resten utav dagen, iallafall för mig och han fungerar säkert likadant? Mornarna har nästan blivit riktigt mysiga.. en sån där stund som man faktiskt kan se fram emot (tills kläderna ska på).. but still! : )
Ikväll tog jag och min älskade ett romantiskt bad tillsammans. Ljusen var tända, skummet svämmade över och vi pratade om allt mellan himmeln och jord. Så avbröt han plötsligt mig med meningen "om man stoppar in tummen i skjärten så får man bajs på sig" och det var väl där någonstans romantiken dog ut. Men så lekte vi storm och körde ubåt istället och det var ju ändå så mycket roligare än att bara prata.
Och färgen i ansiktet är bara Nolle som gjort sig (för att citera honom) "så himla fin på ögonen tills pappa kommer hem". Så gick han runt så hela kvällen i tro om att han sminkat sig som mamma, så fick han se sig själv i spegeln och utbröt "jag är ett monster". Förövrigt så önskar denna lilla herre sig endast gammel mercor i julklapp. Det är verkligen spex från morgon till kväll och igår kom han in till soffan utan tröja och med endast två plåster på bröstvårtorna "jag fick så ont på mina bröst mamma", jag skrattade tills jag halvt dog. Så går det en stund sedan ser jag någonting komma sakta mot mig i hallen, så har han staplat alla mössorna på huvudet och säger "det är så hemskt kallt". Ingen och inget kan få mig att skratta så som honom.
"En dag i taget, det räcker. Vänd dig inte om och sörj det förflutna, för det är borta. Och bekymra dig inte om framtiden, för den har ännu inte kommit. Utan lev i nuet, och gör det så underbart att det blir värt att minnas."
Vissa människor känner regnet, andra blir bara blöta
Knappt lycklig kille som blev upplockad utav morbror för att gå till pizzerian och äta lite lunch. Imorgon kommer Jessica och Ebbis hit och vi ska fira lucia här och julbaka med ungarna. Tanken var ju att han skulle på lucia på dagiset, men att sitta och köra dit till kvart över sju för ett litet uppträdande som han knappt varit med och tränat till och vilket skulle tvinga johan att ta bussen till och från jobb, kändes mest bara struligt. Så för att lätta mitt samvete så kör vi lite eget luciafirande hemma här istället. Blir nog minst lika bra! :)
"När jag blir lika stor som dig så ska jag ha en racerbil och köra snabbt. Ända upp till Robin och då kommer polisen och tar mig i örat. Varför då? Då säger jag bara nu får dumma polisen gå. Visst då pappa?" - Noel, 3år
Grabbarna är nu på middag hos Robin medans jag ska fortsätta pluggningen. En uppgift kvar sedan är veckan klar och jag kan göra helg för ikväll. Imorgon ska det kompletteras upp en uppgift och pluggas inför slutprovet på tisdag. Nervös som bara fan.. men känner mig hyfsat säker och man kan inte göra mer än misslyckas, påt igen ba, nån gång går det vägen! :)
