En kompis (elin) ringde mig igår från oslo, jag kände då hur sjukt längesen det var vi träffades, men insåg snart att det var minst lika längesen jag träffade en massa av mina kompisar som bor i närheten. nära vänner som jag förr såg till att träffa minst en gång i veckan eller åtminstonde en gång i månaden. och det är faktiskt inte så att jag inte har tid, för tid har jag massor.. det är bara orken som inte riktigt alltid finns, orken att planera sovtider och matning för att kunna åka en speciell tid, orken att packa in och ut vagn, barn + skötväska och dylikt (som också ska packas iordning), köra en ibland gnällig Noel hela vägen ner till stan, i skitföre somliga dagar, för att sedan börja rulla hemöver igen, lagomt till middagstid och innan det blir mörkt, så ja.. det tar emot ibland.

jag har över en hand full med nära vänner jag planerar in varje vecka att träffa utan att det blir av och somliga av er har inte ens fått se Noel än. samtidigt som jag lägger skulden på mig själv, så känner jag att milen inte är längre åt det ena hållet och att det i vissa fall vore lämpligare för er att åka hit. men vilket fall som hellst, så är det skärpning nu.. nästa vecka ska jag ta tag i det här, för nu saknar jag er alla så fruktansvärt mycket. Speciellt dig Jessica, helt sjukt längesedan vi sågs nu, fast det är lite förtståligt då vi båda har mycket nu, du gravid och jobb och jag en liten. Men nej, nu är det skärpning som gäller... nästa vecka!

..sedan kommer ju inte livet bli sämre direkt av att elin flyttar hem till sundsvall igen till jul.. jag och noel kommer nog spendera en massa tid med henne i vinter, då johan har skottjour känns det som. mys! : )