Jag gruvar mig inför helgshandlingen. Den där jäkla helgshandingen som allid lyckas dra ner ekonomin i botten. Som alltid påväg in i affären så tittar jag & Johan på varandra & upprepar "bara det allra nödvändigaste". Vi nickar instämmande & här är vi fortfarande i tro om att detta kommer fungera.

Tre kassar senare möter vi inte ens varandras blickar i ett ångerfyllt leende, det vore bara pinsamt.. vi hade misslyckats... igen!

Senare i bilen måste jag alltid harkla till mig innan jag ställer den obligatoriska fråga.. "how much?". Johan hinner knappt ge ifrån sig det försynta svaret, innan jag slitit upp kvittot ur plånboken för att åter igen.. som alla andra gånger vara övertygad om att det inte stämmer. "Sällan" fnyser Johan åt mig, medan min hjärna matematiskt memorerar priset på ostar, kex och räkor (som självfallet ingick i det allra nödvändigaste) för att precis som helgen innan konstatera att allt stämmer.

Sjuhundrafyrtiokronor senare har vi så även varit in på bolaget.. & detta var till en enkel helg för två. Alkholister säger ni. Findrickare säger jag.