Milo - Mamma till finaste Miranda & keane om MEN GLAD NÅ JÄVULSKT!

Grattis :) ... Får man fråga vad för utbildning du strävar efter , vad kommer du vara utbildad till när du e klar med dina studier ? :) .. Lycka till med allt !

Tusen tack! :) Just nu läser jag endast upp mina gymnasiebetyg. Jag är sedan en tid tillbaka färdig med alla kärnämnena & har nu valt ämnen inom ekonomi & administrations-området. Jag söker hela tiden arbeten inom detta område (även andra intressanta), med förhoppning att jag ska få ett arbete på dessa meriter. Skulle jag få ett arbete jag trivs med & som sträcker sig under en längre tid, så kommer jag köra vidare på det & se hur långt man kan klättra. Skulle det vara så att jag inte får ett arbete som lever upp till mina förväntningar, så kommer jag att studera vidare så snart som möjligt.

Eftersom jag bor ett x antal mil ifrån stan & det skulle vara en ren omöjlighet för mig att pendla ner till skolan varje dag. Ett arbete skulle jag gladligen pendla till, men skulle jag åka fram & tillbaka till skolan, så skulle det kännas som hälften av min tid till att studera, skulle försvinna någonstans efter vägen + att jag inte har lön för att gå i skolan. Skulle resultera i plus-minus-noll med studiemedel & resekostander. Så då det finns ett alternativ till att pendla, nämligen att studera på distans, så är det så även det som väger högt över vilka utbildningar jag har att välja bland.

Hade jag varit ensam, utan familj & flyttbar, så hade jag helt klart läst juridik. Men nu ser förhållandena annorlunda ut & jag har varken tid eller lust att lägga all min tid på att studera, då jag värdesätter tiden med familjen högre. Hade jag läst juridik så hade jag även siktat på att bli bäst i branschen & den ligger möjligen inte i Sundsvall. Satt så blir det nog inte! (finns inte på distans heller, annars hade jag möjligen gett det ett försök)

Så det som är mest aktuellt just nu för mig är Socionomutbildningen, på distans i Östersund. Kan inte bli bättre än så. Folk frågar mig om jag verkligen orkar ta mig an detta, så jag inte tar åt mig personligt & tar med mig arbetet hem. Självklart kommer jag klara det & jag anser att det är personer som mig, som faktiskt bryr sig som ska arbete inom dessa områden. Inte sura kärringar som tappade livslusten då de blev lämnade vid fyrtio & det numera gått så långt att de vill dra ner alla andra till deras outhärdliga nivå. Det kommer vara många pensionsavgångar de närmsta åren & arbetsmarknaden kommer vara över stabil. Att ingångslönerna sedan är låga är inget jag bryr mig om, då jag arbetar för att arbeta mig uppåt & eftersom jag är ung då jag är färdigutbildad, så vore det bara konstigt om jag inte nått någon slags chefsposition inom de kommande åren.

Så här ser det ut idag iallafall.. sedan kan det ju ändras lite med humöret, men det brukar oftast leda mig tillbaka till dessa tankar iallafall! :)