Bilden visar insidan av ett litet café, utåt sett så verkar människorna där inne lyckliga, men det kan även ha reflekterats i glaset och därmed gett oss en orättvis bild. Ett flertal människor sitter samlade tillsammans, ett tiotal människor med ett hundratal tankar. Det hänger ett hjärta på fönstret och människorna dricker varmt kaffe och samtalar med varandra, allt verkar så lättsamt och bekymmerslöst. Men bakom dessa fasader av leenden och ångande kaffemuggar, så brinner det en längtan av någonting större och då de med glädjande ögon berättar om den senaste semesterresan, så bultar i samma stund en inre röst, en röst som vill berätta så mycket mer. Om livets verkliga mening och hur ensamt mörkret känns mot huden om natten. Att semesterresan slutade i en mardröm, då tusentals tankar gav sig tid att gro och hur ont det gjorde att återvänta hem. De tackar varandra för en trevlig dag och delar på sig i motsatta riktningar. Ännu en lögn har utspelat sig på det lilla caféet och två vilsna tjejer går längst livets tomma gata i tro om att de är ensamma med dessa känslor, då alla andra tycktes lysa av glädje.