Men hur jävla underbart är det inte, att umgås med sig själv varje dag? fyfan om man kunde få en minuts paus från sig själv ibland och bara stänga av. Haha shit.

Morgonrutinerna är avklarade & vi sitter i bilen päväg mot dagiset.. så ska jag ner & hämta posten, eller nej, tar det sen, eller förresten jag tar det nog nu ändå, eller? det hela slutar väl med att jag backar i 100km/h (typ) rakt bak & rakt in på våran gräsmatta, som nu är täckt med tjugo meter snö. Men vad great, fan vad härligt.. sådär lagomt lägligt också, tack gud osv. Konstaterar rätt snart att jag varken tar mig framåt eller bakåt. Kommer för det första inte ur bilen, då snön räcker upp till halva dörren, så får kliva ut bak & på den andra sidan bilen. Sedan var det bara att börja gräva sig fram..Men med vad? vilka människor äger inte en spade? jo, vi.. tydligen! Hittar Noels snöskyffel i plast och började skotta som bara fan, då jag hållit på en tjugo minuter inser jag att jag inte når under bilen och mellan däcken, så springer ut till garaget & hittar någon typ av träpinne med en liiiten vass plastbit längst fram på. Skottar, backar bak, kör fram, skottar lite till, bak, fram osv. 40minuter senare är vi loss, underbart.. mot dagis!

Men vad fan gör jag där? om inte kör fast igen, det här händer fan inte.. nu lämnar jag fan biljävel & går hem tänker jag. Men inser att ingen är ute på gården och inte en människa i närheten, jag har alltså inte blivit upptäckt.. ännu. Springer utav bara fan in till förrådet för att låna en spade. köttar sönder & får till sist bort de hårda snöblocken som blockerar min framfart. Backar bak, inget händer.. skottar lite mer.. så, ca 8minuter senare kommer jag loss och kan parkera som normalt folk igen. Ingen upptäckte mig, tack & jävla lov.. hade helt seriöst dött av skam, vem fan kör fast på dagisparkeringen liksom? det finns ju fan knappt någon snö där. Så från & med idag är det jag som är lite lugnare på gasen & inte hoppar in på parkeringarna.

Sjukt skönt att få använda kroppen lite iallafall, I still got it.