Annie svarade mitt "helluuuu" på facebook med "12-12-12, 12:12". Huh, say what? Jag fattade ingenting, så plötsligt slog det mig att jag aldrig kommer uppelva ett liknande klockslag igen. Rent spontant kände jag att jag möjligen kunnat planera denna tidpunkt lite bättre och jag hade gärna sett mig själv göra något super spektakulärt, möjligen hoppat fallskärm, jagat ikapp en tornardo, fångat en fisk med bara händerna, slagit en hole-in-one, ropat ut "jag bjuder" i en bar, räddat någons liv, druckit ett årgångsvin, eller förgudsskull pussat min son eller slagit mig ner på min favoritplats bara. Men vad gjorde jag, jo jag satt här och uppdaterade facebook. 

 

Något jag däremot är glad över att jag inte gjorde var att förlova eller gifta mig. För hur speciellt är det egentligen att dela sin speciella dag med resten utav landet och hur jobbigt vore det inte att månaden innan man ska fira årsdagen inse att varenda restaurang i stan redan är fullbokad den dagen. Nej, då är nog morgondagen så jävla mycket mer speciell. Då kommer min älskade vän och hennes goa unge hit. I slutänden så är det ändå de stunderna man minns.