Inatt vaknade vi alla av en stor smäll och ett skärt barnskrik. Lillen hade rullat ur eller kastat sig i sömnen, från mormors soffa och rätt in i ikeas dödsbord med sylvassa kanter (brukar ju alltid dra in bordet och lägga en kudde för, men inte inatt.. såklart!) Blodet rann och lillhjärtat skrek. Så inatt tillbringade vi lite tid på akuten och lillen fick limma huvudet då det blivit ett hål. Känslan då man satt där och tittade på sitt älskade barn med blodfärgat hår och en darrande läpp värkte sönder i mammahjärtat. Känslan som slog mig då jag insåg att detta bara är början var än värre. Älskade lilla barn, jag ber till gudarna att det ALDRIG någonsin för hända dig någonting ont.  

 

Förövrigt har jag jagat komvux, infokomp och csn i en veckas tid, samt ringt runt till alla och beklagat sen inbetalning för att att allt jämt ska strula. Alla skyller på varandra, men NU så ska alla utbetalningar rulla på iallafall. Tänk om bara något kunde flyta på som det ska. Sällan kämpa i motvind, en meter fram och två tillbaka, sånna där sträckor ni vet, som andra lätt glider förbi än på med en jävla skateboard.

 

Idag har jag iallafall varit iväg och fixat med något som kommer göra en stor förändring i våra liv och imorgon har jag tid för att slutföra det. För om man gör det bästa av varje given situation, så blir resultatet det bästa möjliga.. och det här kommer bli bra! :)