Noel är nybadad & trött som man ska vara efter ännu en jobbnatt/morgon/dag med pappan. Tycker det är svinbra att han vill följa med ut. Ju snabbare de kan ta del av verkligheten desto bättre. Självklart ska barn få vara barn, men ser de det som en nöje så är det ju bara bra, så slipper det komma som en överraskning senare i livet att man måste arbeta för att få in pengar. Han har t.ex tjänat hela 28 kr på dessa två dagar & fortsätter han så i en arton år till så (med snitt på två dagar i veckan) så har han fått ihop till en hyfsad bil då han fyller 20.

Tycker det förövrigt är hemskt då de småbarnen på 1,5 år är från sju på morgonen till sex på kvällen på dagiset. Visst man förstår ju att föräldrarna måste arbeta, men någonstans så vill jag tro att de skulle kunna prioritera annorlunda för sina barn. Utan alla lånade pengar & tagna krediter till de perfekta möblerna, de nyaste bilarna, abonnemang på dyra mobiler & övriga onödiga saker skulle åtminstonde en förälder eller till och med båda kunna gå ner till deltid istället. Men man väljer ju själv vad som är viktigast. Jag ser inget värde i alla dessa "fasadprylar", utan lägger hellre dessa pengar på tid med familjen eller möjligen pengar över till längre semestrar. Men nu är det 80-talisterna som är föräldrar & då sätts högsta värdet i materiella ting. Alla är så fruktansvärt beroende om vad alla andra tycker om än. Man ska bo i hus, gärna lite utanför stan, ni vet så barnen får växa upp i en fridfull miljö utan stress. Men vi ska samtidigt ha allt det senaste, träffa tusen andra familjer varje vecka, för att sånt gör man.. man måste umgås  MED ALLA om det så ska bli ens död. Ungen ska inte ha kläder att leka i, utan kläder som är dyra.. sedan får de gärna se bra ut också, men det viktigaste är att märket syns, då spelar det egentligen ingen roll att man blandat trettio färger på samma tröja heller.

Jag köper snyggare kläder på tradera. Sparar pengar & drar en semester istället.

Jordnära & skit nöjd!