Igår skulle det permanentas, drog upp rullarna perfekt, vräkte på med medel & väntade max tiden ut. Men inte en enda lock ville visa sig. Annies hår förblev platt. Men kvällen brev grym ändå, tvårätters middag & en massa surr. Senare på kvällen kom grannarna ner & vi fortsatte långt in på småtimmarna!

Idag har jag hunnit med en solning, sedan skulle jag börja plugga, men då blev Johan utringd på jobb. Så jag & Nolle hänkade på ner till stan, så brorsan kunde agera lite barnvakt undertiden jag pluggade. Blir hemgång senare ikväll iallafall.

Resten av veckan går i samma takt som de tidigare veckorna. Plugg & jobbsökningar. Till helgen blir det finmiddag igen & lite klädbytning. Ingen som ångrat sig & ska med?

Idag känns förövrigt som en sån jävla bra dag. En sån där dag man bara känner sig glad över att finnas till. Allt börjar falla på plats & jag har en känsla av att någon från de sökta jobben kmr höra av sig i veckan. Jag & Johan ska även på vårt riktiga restaurang besök tillsammans om en månad. Helt stört att vi aldrig varit ut & käkat tillsammans (förutom kina två gånger & tandoori med kuponger). Tror det är där någonstans grunden till min glädje ligger. Ska bli så jävla skönt att lämna min ständiga medsläpande budget hemma & bara leva i stunden för en sekund. Just nu vill jag bara spola fram tiden lite. 2012 har haft en kanon start & vi har så många saker att se framemot. Jag känner på mig att det här faktiskt kan bli mitt år!

Och ja, jag funderade en extra gång innan jag ens publicerade, för att det alltid finns folk som ska tolka allt fel. Då man skrivit någonting i stil med "fan vad jag är lycklig", så måste man i regel avsluta med "fast jag har sån satans mensvärk.. och huvudvärk, är nog mest troligt döende". För vi människor får varken vara för glad eller för ledsna. Nej, vi ska bara vara sådär lätt mittemellan & helst inte ta någon plats alls. Bara tanken får mig att självdö.