I helgen fick liten uppleva sitt första möte med döden, då han fann en utav vildkatterna, en kattunge död ute på våran gård. Det var den lilla vita som var mest tam och som brukar sitta och titta in genom fönstret på oss. Noel blev ledsen, jag blev ledsen och resten av helgen har en massa små funderingar kring döden kommit upp. "Var är katten nu?", "Snart kommer katten börja leva igen", "Om man åker till doktorn och tandläkaren så blir katten frisk". Sedan förklarade han för Robin vad som hänt "Katten sitter uppe på månen nu, han tittar ner på mig, han har inte ont nå mer nu". Sån förnuftig liten pojke!

 

Annars så har vi haft en lugn och bra helg. Lennie har umgåts med oss hela helgen och vi har druckit glögg, spelat tp och tittat på film. Igår blev det smörgåstårta hos pappa och Noel gick på kalas själv utan oss. Kände lite seperationsångest då han tog morbror i den ena handen och paketet i den andra och vandrade ifrån oss.

 

Nu ska snart Johan dra iväg till Norge också, vilken dag som helst. Känns lite motigt, men jag och Noel ska passa på att julbaka en massa och rå om varandra. Sedan ska jag köra stenhårt med pluggningen på kvällarna så då Johan äntligen kommer hem, så kan vi vara lediga under en längre tid tillsammans. Annars under vardagarna så hinner man ju ändå inte med varandra och helgerna går alldeles för snabbt. Så det här kommer att bli kanon. Frysen, kylen och skafferiet är fullpackat så vi ska överleva. Ja, ibland så känns det som att jag ska klara mig själv för första gången, som att jag är 16 och det är både Noels och min pappa som ska åka iväg. Ta inte det här fel nu...:b men jag har nog bara blivit jävligt bekväm under den här tiden han varit hemma med oss.

 

Nu måste jag fortsätta med pluggningen, kursslut på söndag... igen. Känner mig döstressad. Önskar bara den här kursen kunde ta slut, så jag kan bocka av matten och kombinera studierna med lite arbeta, vilket är helt omöjligt som det är nu. Några dagar i veckan hade suttit fint.. :)