Idag är det storm ute, kallt och jävligt och hösten känns av mer än vintern. Försöker bedöva halsen med tusen koppar té och något tappert försök till att plugga med ett sprängande huvud. Det är så sjukt svårt och jag som annars brukar få en egoboost så fort jag startar en kurs, känner precis motsatsen. Ska man inte förstå allt eller är det bara jag som är efter? Aah, det kommer gå iallafall.. även om det där muntliga provet som nyss kändes så avlägset snart är på g igen, tycker bara den ena kursen avlöser den andra, man får liksom aldrig tid till att andas ut emellan, men så fungerar det ju med ett arbete med och jag antar att det är det vi så fint kallar.. livet. Även om jag gärna hade sett av lite mer leva än bara överleva.

 

Sedan känns det ju inte bättre av att Noel säger "Kan vi köpa en Noel till?", "Jag vill att det ska bo mer barn hos mig". Hur ska man som mamma förklara att man inte har tid med fler barn och att man knappt hinner med sig själv? Så nu måste jag väl iväg och köpa en hund, en som redan passerat bebisåldern och som jag inte behöver vanka runt med i nio månader. Han sa att det var okej. Jag sa kanske... till våren. Alltid till våren.

 

Ikväll ska jag och johan dricka glögg iallafall och spela geni. Det ska bli mysigt, man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Nu ska jag fortsätta vrida och vända på allt. Kanske det skulle kännas lite lättare om man bokade in ett julbord om en månad?

 

Förövrigt så förstår jag inte hur Romney kunnat få en ynka röst. Och förövrigt så gick mina nyttiga förmiddagar åt helvete det med. Men vi håller huvudet högt, té är gott och snart (för att dra det jävligt hårt) så är man färdigutbildad och helnöjd.