Ännu en underbar helg har passerat. I lördags tog vi med Noel och en av hans nya kompisar på folkrace. Världens duktigaste pojkar som satt uppe på stenhällen, kikade på (fula enligt dom) bilar och åt korv. Lånade hem kompisen några timmar extra så de fick busa av sig lite här uppe vid lekparken, senare på kvällen blev det grillat och alla byns 8-10 åringar samlades kring oss och utbrast senare att det var den bästa kvällen de någonsin haft. Haha, värmde fint i hjärtat. (sedan kan man ju fundera över hur de annars brukar tillbringa sina dagar.. alternativt om vi möjligen är roligare än vad vi själva känner till).

 

Noel fick en storkille cykel utan stödhjul och lärde sig att cykla på den under femton minuter. Så resterande helgen har han spenderat med "cykel gänget" på byn. Vi har fått gått bakom hållit koll och låtsas varit påväg någon annanstans då han vänt sig om. I söndagsmorse stod en hög av storkillar och plingade på våran dörr och ville ha med sig Noel ut att cykla. Så även söndagen spenderades på ett diskret, men lämpligt avstånd bakom gänget. Han har verkligen växt då han umgåtts med de äldre, inget gnäll, somnar själv i egen säng (vilken han iofs gjort sedan jag började med belöningsschemat) och är allmänt storkille.

 

Liten har verkligen blivit stor nu och jag försöker arbeta på att inte vara en sån hönsmamma. Han är 3,5 år och skäms redan över mamma sin, det bådar inte gott inför framtiden. Ska försöka vara mer avslappnad och mindre pinsam.

 

Förövrigt så har jag en ny livsfilosofi som fungerar klockrent. En vecka nu utan tjat, gnäll eller stress. Jag mår bra, johan är nöjd och jag har återigen fått det bevisat om hur stark tankens kraft egentligen är.