Into the wild
Passar på att avsluta arbetsdagen med ett litet blogginlägg.
Har ni inte sett filmen eller läst boken "into the wild", så måste jag be er att göra det. Denna historia är verklighetsbaserad och bygger på Christopher McCandless resa mot friheten. Han har toppbetyg och en lovande karriär, men kommer inte riktigt överens med samhället. Han ger sina pengar till välgörenhet och ger sig av på en otrolig resa på egen hand, långt bort från samhällets lagar och normer.
Han växte upp i en välbärgad familj, som bestod av konflikter mellan föräldrarna och lögner. På utsidan såg de ut som den perfekta familjen, men bakom stängda dörrar så var det allt annat än vackert. Varför denna livslögn? Hur kan det vara så viktigt vad andra tycker och tänker om än? Men hela vårat samhälle är uppbyggt på ett visst sätt och allt annat blir automatiskt fel om det faller utanför dessa ramar.
Hela filmen är ett poetiskt konstverk och något alla bör se, för att få upp ögonen för det västerländska samhället vi lever i. Samhället som är uppbyggt för att vi alla ska följa strömmen. Vi ska arbeta ihjäl oss, för att ha råd att konsumera i saker för att fylla upp något tomrum i oss. Aldrig får vi en chans att stanna upp eller fundera över vem vi är eller var vi är påväg, för en sådan tid finns oftast inte. Det går mest bara av farten, kanske vi vaknar upp en dag och ifrågasätter hur vi lever, kanske inte. Vi är alla människor olika, hur kan då samhället vara utformat så att alla ska behöva gå samma väg? Skolplikt från sju år, sedan är man fast i systemet. Har man turen med sig så har man ett läshuvud, annars blir det jobbigt.. då systemet inte bejakar vad var människa är kapabel till. Varför frågar vi våra barn vad de ska arbeta med då de blir stor? Varför är det så viktigt att veta? Varför kan inte barn få vara barn och varför är just arbetet så viktigt? är det inte så mycket viktigare vem man är som person, än hur mycket pengar man tjänar? För skulle ett barn säga att de vill bli författare, så skulle de vuxna mest troligt skrocka lite och föreslå ett yrke med bättre framtidsutsikter.. eller åtminstone tänka det.
Fem veckors semester per år, 5 veckor av 52 alltså. Det gäller alltså att välja ett arbeta man verkligen trivs med, fast det är ju inte heller helt enkelt, då man gärna ska tjäna mycket och då kan man inte alltid arbeta med sånt man brinner för, utan oftast blir det någonting som mer får än att räkna ner minuterna tills man slutar. Och så fortsätter vi att räkna ner tiden, tills det inte längre finns någon tid kvar.
Människan måste bli bättre på att se inom sig, stanna upp och fråga sig själv vad man känner för. Sluta lyssna på vad andra tycker, för de är ju också bara en del av det här vridna systemet och bara för att majoriteten är på ett visst sätt, så behöver det inte betyda att det är rätt.. tvärtom.
Det är inte enkelt att bryta sig lös från systemet, då det är uppbyggt för att allt precis ska gå runt och inte ge oss tiden att tänka på våran livssituation och än mindre att göra någonting åt det. Alla lagar, regler och normer säger att vi borde springa några varv till i ekorrhjulet. Killen i into the wild bara drog. Nu behöver man nödvändigtivis inte dra ut i Alaskas vildmarker helt själv, men våga vägra vara styrda av systemet är någonting de flesta av oss kan göra.. och borde göra innan man är förevigt fast med lån, avbetalningar och konstanta utgifter som gör en tvingad att fortsätta detta eviga springande.
Men som sagt, se filmen.. eller läs boken. För har man sprungit lite för snabbt, lite för länge, så kan den vara en liten ögonöppnare! :)
..också lyssnar ni på den här underbara låten, som är en av Eddie Vedders alla soundtrack från filmen! :)
