Första inskolningsdagen gick kanon, det var ju bara en timme idag och under den tiden så höll vi oss utomhus, men Noel brydde sig inte om sin mamma ett dugg och tyckte barnen och leksakerna var tusen gånger roligare än mig. Han inspekterade, kramades och försökte sig på några pussar.. puttades och var nyfiken. Skönt att han är så pass framåt som han faktiskt är, för hade jag vetat att han inte kunde ta för sig så hade det nog kännts ännu jobbigare att lämna honom där, menmen.. Imorgon blir det en liten längre stund och inomhus och vi håller tummarna för att det ska gå minst lika bra!

Noel innan dagis.. (blev av någon anledning jätte taskig kvalité)

I helgen fick Noel både testa på ett happymeal på fredagen och pizza igår. Han tyckte det var bra konstig mat vi stoppade i oss och det var ingen större favorit, det gick ner.. men biffar och potatis är bättre.

Noel har fått en ny leksak av sin pappa i form av en skotare. Noel förstår ju självklart inte hur han ska lasta av och på stockarna, men ändå så ska det lekas med den hela tiden och det har helt klart blivit en ny favorit.

Jag tror dock att den kommer hamna längst in i lekhörnan bland de andra leksakerna inom kort, men hans kära pappa ser nog någonting större i det hela och att han en dag ska arbeta i skogen precis som honom och kanske slänga ur sig meningar som "allt började då jag fick den första skotaren av min far, jag var endast 1½år men redan då så förstod jag att det var i skogen jag hörde hemma".

Själv så har jag inge drömmar för min son, så länge han lever ett lyckligt liv så får han göra precis vad han vill med det, om det så är frisör eller hästskötare så kommer jag stötta honom fullhjärtat.

Vad ska det bli av dig älskade lilla vän?

Idag var det kallt, så vi tände en massa ljus på badrummet och tog oss ett varmt bad och dusch.

För några dagar sedan så stod jag inne på badrummet och gjorde mig iordning, Johan låg i soffan och tittade på tv och Noel sprang som vanligt runt här på nedervåningen. Tyckte det blev lite tyst och skulle gå in i köket för att se vad han hade för sig, men då är ungen borta.

"JOOOHAN... JOOHAAAAAAN.. är Noel hos dig" skriker jag, "Ehum, nej" får jag till svars och paniken är ett faktum. Jag springer runt som en dåre och ropar på honom, men får inget svar.. "gud jag är en världelös mamma och min unge har förmodligen tagit sitt pick och pack och dragit", tankarna är många och minuterna känns som timmar, innan jag finner min lilla skrutt sittandes i lekspisen, knäpp tyst och med ett stort leénde på läpparna. min lilla skrotunge..

Fotograf: Emmelie Åslin

Här skulle han nog kunna stå i timmar och bara titta ut över gården. Bilar, snö, traktorer, fåglar och tungtrafik på vägen ovanför. Helst av allt hade han nog velat gått ut själv, men idag håller vi oss nog bara inne, det är kallt och jag känner mig trött och frysen. Noel sover nu och jag ska nog lägga mig i soffan och göra desamma en stund.

Men vi lyckades tillslut, slutresultatet kommer upp här så fort alla fått utskicken! : )

En klippning skulle nog sitta på sin plats..