För några dagar sedan så stod jag inne på badrummet och gjorde mig iordning, Johan låg i soffan och tittade på tv och Noel sprang som vanligt runt här på nedervåningen. Tyckte det blev lite tyst och skulle gå in i köket för att se vad han hade för sig, men då är ungen borta.

"JOOOHAN... JOOHAAAAAAN.. är Noel hos dig" skriker jag, "Ehum, nej" får jag till svars och paniken är ett faktum. Jag springer runt som en dåre och ropar på honom, men får inget svar.. "gud jag är en världelös mamma och min unge har förmodligen tagit sitt pick och pack och dragit", tankarna är många och minuterna känns som timmar, innan jag finner min lilla skrutt sittandes i lekspisen, knäpp tyst och med ett stort leénde på läpparna. min lilla skrotunge..