Är det bara jag som tycker att det är höst ute nu? solen lyser och ser tillsynes ut att ge ifrån sig värme, men aj..det är ju kallt ute, går knappast att sola idag heller. men sommarn får gärna vara över min del, eller ja den lilla vi fick. nu vill jag ha höst, stora koftor, varma koppar och knarr under fötterna, för jag ääälskar hösten.

folk tycker att de blir friare, snyggare och lyckligare under sommaren och det är väl iofs sant, till en viss del. men samtidigt som sommaren för med sig stor glädje så tar den med sig minst lika mycket stress och ouppnårliga ideal. man ska vara så snygg, smal och brun som möjligt, samtidigt som man ska hinna med alla festivaler, fester och spelningar.. och sedan även ha råd till allting genom att jobba, tiden räcker inte gärna till och allt som blir kvar är en stor svart jävla klump av stress. förhållanden spricker och nya skapas, oskulder ges, oskulder tas, löften lovas och löften bryts.. det kanske helt enkelt inte är hösten som för med sig depressioner, för utan sommarens hjälp kanske de aldrig hade skapats? nej, augusti känns som en riktig höst månad och just därför ska jag göra höstfint i köket idag, jag orkar inte vänta på att solen ska ta slut, för det är kallt ute och jag är rastlös.