Stort cred till alla ensamstående mammor där ute. hur orkar ni? känns som jag testat på att vara det i endast två dagar nu och jag kommer hädanefter försöka le och hålla inne mina aggretioner mer, för ensam hade jag inte klarat av att vara längre, det är jag alldeles på tok för otålmodig för.

i vanliga fall så känns den sista timmen innan Johan kommer hem som en enda räknan av minuter, då är klockan 16-17 och vi har varit vakna sedan 5-7 någongång. då är man tröttare än satan och alla lekar, böcker och knän känns sönderskavda för längesen. men dessa två dagar har Johan jobbat över och då har jag fått kört hela kvällsracet själv.

idag skulle han jobba över lite extra länge och kommer nog hem om sisådär 20min och vad händer då? eller vad händer inte? jag vet inte, fråga Noel vad han hållit på med. han somnade nämligen för 10min sedan. såhär länge har han inte varit uppte sedan han var nyfödd och självklart skulle det hända nu ikväll. då jag för en gångsskull såg framemot lite egentid själv hemma.. men tji fick jag.

nu jobbar han över imorgon igen och jag har inte ens bränsle så jag tar mig iväg för att tanka, så jag antar att vi får köra ännu en 14timmars dag hemma tillsammans imorgon.. mysigt, ja.. men ack så jobbigt!