Jag har mycket svårt och tro att alla ni andra drabbas av lika mycket otur som oss. Det är verkligen någonting vareviga jävla dag, med undantag för några dagar då allt faktiskt flyter på. Ni vet då man kliver upp på morgonen utan att slå tårna i trösken, då man kommer ner & sätter på perkulatorna utan att kaffet är slut & hör & häpna.. toppen inte flyger upp i taket & inte färgar skåpluckorna bruna. De dagarna man helt enkelt bara glider ut till bilen & den startar, den fungerar så även heeeela vägen till dagiset utan att gå sönder, en enda gång faktiskt. Den går sedan även klockrent hela vägen hem igen.. ja, sånna här dagar existerar faktist.. även om de är få.

Jag har tappat räkningen på de gånger allt har gått käpp rätt åt helvete för oss & vi själva inte kunnat påverka det. Den efterlängtande resan till Bulgarien, vilka drabbas av magsjuka? Jo jag.. & sedan Noel. Första semesterresan tillsammans i sommar & Noel startar morgonen med att kräkas & pengarna har inte kommit in på kontot. Den största delen handlar det om pengar som jävlas. Försäkringskassan lät oss vänta 8 månader på pengar & csn 3-4 månader.. Men ändå är det inte det som är värst, utan de satans bilarna.

Det är inga stora problem, men det ska tamefan alltid vara något. Igår var jag & Noel påväg att åka till dagis, påklädda & klara, men tror ni att det ens går att vrida om nyckeln i saabjäveln, eller har hela skiten helt enkelt låst sig? (som tydligen är mer regel än undantag för saab 900) Blev till att vara hemma, som tiotusen gånger förr (varav punka hälften av gångerna). Imorse flöt allt nästan på sådär oförskämt bra, nästan sådär bra så man lika gärna kunde sätta sig ned & invänta att någonting skulle gå åt helvete. Hade världens lugnaste morgonen, gjorde iordning Noels varmchoklad & macka till utflykten, packar in oss i bilen & den startar.. ja, det kanske var en såndär ovanlig dag med flyt idag?!

Vindrutetorkarna står rakt upp & hela rutan är täckt med regn. Trycker upp spaken för att torka bort det blöta, men de rör sig inte en milimeter & har fortfarande inte gjort. Så fick väl åka hela vägen ner till dagiset med torkarna rakt upp & torka av rutan med jämna mellanrum. Kan säga att det aldrig varit några liknande problem med den här bilen, men de brukar ju i regel komma med en jävla fart så fort jag sätter mig i dem. (Går att jämföra med alla dessa telefoner, som helt plötsligt slutat fungera då jag lagt dem i handen)

Möjligen inga stora problem. Det är ju inte så att vi drabbas av ständig cancer & tänker "fan vilken otur vi hade nu", men denna ständiga småotur, är nog påfrestande. Vi blir inte ens förvånade längre & jag ser med spänning framemot att se vad resten av dagen har att erbjuda. Bring it!