Jag har valt att skänka hundra kronor (ca 1½ pizza) per månad till barncancerfonden & jag tycker att ni alla ska göra samma sak.. det är det minsta vi kan göra för våra barn. Hundra kronor är för de flesta ingenting, men tillsammans kan vi göra stor skillnad.

Jag har ett flertal gånger kommit in på bloggar, vars barn har cancer eller vars barn den redan tagit & jag klickar mig lika snabbt ut därifrån, då jag inte ens klarar av att fortsätta läsa. De gånger jag stannat kvar, så har tårarna bara forsat.. stackars, stackars barn som aldrig fick bli stora & STACKARS, STACKARS föräldrar som har förlorat sitt barn, sin ögonsten, sitt liv, hela sin värld. Hur överlever man en sådan sak, kan man i huvudtaget gå vidare? Jag har så även ett flertal gånger tänkt att jag ska bli månadsgivare, men aldrig tagit tag i.. fören idag.

Gör det ni med.. Direkt! Inget "jag ska bara" eller "senare", utan NU så är det färdigt sen!! :)