"Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar."

Det här är bra, riktigt bra faktiskt. Ja, vi har sett det förut, den amerikanska drömfamiljen, som flyttar in i sitt drömmarshus & därefter raserar hela deras värld. Visst kan det stundvis kännas lite övernaurligt, fast det egentligen inte alls är det. För vem är vi att säga att detta inte skulle kunna tänkas ske? Vem säger att det inte finns en annan värld utanför våran, att tro att vi är universums centrum känns nästan lite naivt. Den här filmen är sjukt påfrestande både psykiskt & fysiskt. Jag satt stundvis i ett paralyserat tillstånd & min puls var så hög att det kändes som varenda blodkärl i mig skulle brista. Verkligheten kändes avlägsen (sånt som bara sker då filmen håller ett högt & bra tempo) & detta obehag som filmen gav med sig, höll i sig även efter filmens slut, då jag liggandes i sängen var helt säker på att någon tagit stegen & klättrat upp på våran balkong.

Om jag ska säga något negativt om filmen, så skulle det nog bara scenerna mot slutet, då de känns lite taskigt gjorda. Men att sätta dessa väsen i skepnad är inte lätt & de ser oftast löjliga ut. Även om det skulle kännas mer realistiskt att bara göra dem som luft, så tror jag inte det skulle göra filmen mer sevärd, snarare fruktansvärt tråkig. Så då vet ni att det är hemska väsen i filmen med, det hade ni inte förutspått innan antar jag?

Så ja, rätt fjantig men i grunden fruktansvärt påfrestande & tveklöst en av de hemskaste filmerna under flera år. Rysligt skön helt enkelt. 4 av 5.