Alla har vi väl en dröm om hur vi skulle vilja leva. Jag drömmer om ett torp, en stor gård, en bagarstuga, ladgård,  gäststuga, vedbod & närliggande fiskevatten. En gammal cykel & en liten lanthandel en lagom cykelväg därifrån.

 

Jag blir alltid helt salig då jag åker förbi Ramsele & de närliggande byarna. Folk skrattar åt mig, men jag har sett ett flertal ödehus där som jag mer än gärna skulle återuppliva igen.

 

Då det var lugnt på jobbet idag så passade jag på att kika på lite fritidsbostäder, mest bara för skojs skull. Och plötsligt fanns det bara där mitt framför ögonen på mig. Allt det där jag alltid drömt om. Summan de skulle ha var inte ens sex siffrig, men i mina ögon var det i miljonklass.. och det låg i närheten av Backe. Värdens mysigaste håla.

 

Där hade jag kunnat leva min dröm. Bo billigt, spara mer, jobba mindre & må bättre. Varför kan man inte bara ta chansen till någonting nytt? Vad är det värsta som kan hända? Att man ångrar sig? Är inte känslan av att aldrig vågat så sjukt mycket värre?

 

 

"Those who dream by day are cognizant of many things which those who dream only by night may miss"