Nu är jag så le att sitta hemma & plugga så jag snart går i bitar, men sista riktiga veckan nu iaf, bara att bita ihop. Fattar inte att jag suttit här hemma, varje dag i över ett års tid. Helt sjukt såhär i efterhand, hade inte pallat en månad till.

Sedan har jag även hittat mitt kall här i livet. Jag ska bli en riktig vandrare. Johan håller på att få nå fel på mig & frågar vad jag lider utav, eftersom jag aldrig kan göra någonting på en normal nivå. Antingen går jag inte alls, eller så ska jag bli vandrare. Jag ska bli vandrare.

I år tänkte vi (eller jag) köra jämtlandstriangeln (eftersom det kan vara svårt att få en veckas barnvakt & ledigt i år & den endast tar 2-3 dagar). Nästa år kör vi en bit av kungsleden, tredje året hela kungsleden & fjärde året (då vi ligger på elit nivå) drar vi till Alaska & vandrar!

Har väntat hela livet på att hitta mitt kall & här står jag nu som en framtida elit vandrare! Känns så JÄVLA BRA!!!

Trodde dock man kunde dra iväg här i försommar, men tydligen så är det bättre i slutet av augusti & då början eller slutet av sommaren är de enda alternativen för oss, så lutar det åt slutet. Fast det suger, jag tyckte juni kändes långt borta. Känner mig lite som vandraren som inte har någonstans att gå, ni vet som Nordman sa. Kanske vandrar en bit upp i skogen sen?! Först ska jag iaf plugga!

Mitt andra kall i livet sitter här med pappan i garaget.
"Ska vi gå ut i garaget & snacka lite" frågade Johan Noel
"Åh, måtte dricka öl ottå" svarade Noel 2 år med en lätt suck
(Det är trocadero i hans glas. Han må vara duktig på att övertala oss, men inte så bra)