Jag gillar tanken bakom "barnvagnsmarschen", som ska uppmärksamma och protestera emot att 1000 kvinnor i världen dör varje dag för att de blivit gravida och inte har tillgång till mödrahälsovård eller säkra aborter. Hemskt? Ja. Sjukt? Ja. Orättvist? Ja.

Men det lämnar fortfarande öppet för ett flertal andra frågor. Kände ni att ni gjorde skillnad då ni marscherade där tillsammans med ett flertal andra mammor, glassade i solen & pratade om (nu gör jag en vild gissning bara) allt annat än det ni just protesterade emot? Kände ni sedan vid dagens slut att ni gjort eran goda gärning för världen & med gott samvete kunde slänga hälften av kvällsfikat, för att ni helt enkelt inte orkade äta upp? Kände ni er kanske lite speciella för stunden, då alla såg ert "stöd" live? För annars hade ni väl ändå bara satt in en slant på deras stödkonto istället & bidragit på riktigt?

Inte cynisk i huvudtaget. Tycker det bara är intressant vad mycket denna marsch egentligen säger om oss människor.