Imorgon lyfter vi äntligen & det var en förväntansfull liten kille som tillslut stängde sina två & somnade ikväll. Kusin fanny & farbror följer också med, vilket gör det hela tusen resor roligare. Dock ser jag inte framemot transporten från flygplatsen, ska be taxin köra extremt lugnt så vi alla överlever in till stan.

 

Annars så längtar jag redan nå sjukt till våren/sommaren då jag ska ut & tågluffa. Det är prio ett på vad sparpengarna ska gå till, antingen åker jag själv med nån (?) eller så tar jag med Noel. Beror helt på hur mycket han "växt" på ett år, annars så ska han få följa med nästa gång. Bara han & jag, vore så sjukt kul. Tycker det är viktigt för barn att röra på sig & inte bli så instängda. Då menar jag inte att resa till något all inclusive hotell med fyra stjärnor & bamse, utan på riktigt. Att få träffa människor, andra kulturer & bara få uppleva känslan av att stå mitt ute i ingenstans med endast en liten väska & ändå ha allt. Den känslan vill jag ge honom & det vill jag tro är det allra finaste man kan ge till sitt barn. Lite in to the wild minus giftiga växter & slakt av björnar.

 

Nä. Nu ska jag lägga mig & sova. Har förövrigt helt stopp i avloppet, så måtte jag inte vakna skitnödig.. skämt å sido. Men ärligt?! vad gör man då? den tanken slog mig inte fören nu. Aja..hoppas det är fixat tills vi kommer hem iaf. Over and out!

 

HAHA fast ärligt..  vafan gör man? ;S

 

Tänk vad många föräldrar och barn som sitter gömda inne på eftermiddagarna och tänk vad kul att så många ville komma ut igår. Träffade en gammal kompis förra veckan och man konstanterar ju som vanligt att man ses för sällan. Vi konstaterade även att man knappt träffade någon på byn och att de flesta andra inte heller träffade några. Att vi alla bara satt inne och sappade bort kvällarna i en otålig väntan på att klockan skulle bli så pass mycket, så man kunde lägga barnen. För är inte tiden efter man ätit upp middagen den allra jobbigaste? Den tiden man trodde skulle vara som allra bäst (då man var gravid), då alla skulle sitta och prata om dagen, kramas i pyjamas och kanske mamman skulle dricka en kopp grönt té. Men verkligheten är inte lika vacker, iallafall inte hemma hos oss. Det är kaos och då har vi ändå "bara" ett barn. Det är en trött kille, det är mat överallt, det är disk i köket, det är en vägran om att tvätta av sig, om att borsta tänderna, det är tjat om en macka, grin och snor som rinner. Det är en sur karl som funderar högt över "huuuur kan folk medvetet skaffa fler än EN sån här" och det är en mamma som stressad försöker förklara att dom är heeeeeeeeelt underbara... bara dom lyssnar.

 

Så istället för att tillbringa kvällarna såhär, så bestämde vi oss för att starta upp en föräldra och barn grupp på facebook och bjuda in alla härliga föräldrar och barn på byn för lek tillsammans en gång i veckan. Igår var första gången och det blev succé, tror vi var 8-9 föräldrar och en hel hög av barn. Barnen fick leka och vi vuxna fick prata, helt överlägsen kombo. Då barnen är små så hänger man med andra föräldrar och barn jämt, men då man återgår till jobb och barnen börjar dagis så försvinner det successivt bort. "Han har ju lekt hela dagen på dagis, nu är det viktigt att han kommer ner i varv innan kvällen.. för det läste jag någonstans hur viktigt det var". Men vi vuxna då? Ibland behöver man få umgås med andra, som inte är ens arbetskamrater föräldrar eller nära kompisar. Att bara få sätta sig ner och beklaga sig över jobbiga mornar och underbara framsteg tillsammans med andra föräldrar, medans ens barn springer lyckliga runt tillsammans, med halvätna kakor och smutsiga händer.

 

Nästa onsdag är vi ju i Krakow, men jag ser redan fram emot onsdagen efter det! : )

 

Sådär, passade på att låna mammas telefon för att knäppa lite kort. Av någon anledning så blev kvalitén dålig då den skickades till min telefon och sedan in på datorn. Men dom blev iallafall bättre än tidigare.

Hade världens bästa kväll med Jessica. Prick tolv (eller okej tio i) som bestämt plingade det på dörren & sedan var det öldrickning på balkongen med en massa tysk house musik som gällde. 15 timmar senare gav vi upp. Blev inget pyssel men en hel del prat, skratt & öl.

Underbar dag med jobb hemma. Världens skönaste väder ute och solen lyste perfekt för att kunna ta lite bättre bilder på vardagsrummet. Ikväll har vi bjudit hit Noels mormor på middag & imorgon ska liten till morfar, medans jag ska ha lite kvalitétstid med världens bästa människa. 

 

Igår blev jag kär på nytt i något så enkelt som en soffa. Köpte min gamla älskade gröna plyschsoffa på tippen & den har varit mig trogen sedan jag flyttade till lägenheten. Inte hade jag haft en tanke på att byta ut den än på ett flertal år, men det var innan jag hade sett denna. Blev helt frälst & skulle inte kunna sovit om nätterna om den gick till någon annan, en tusenlapp & den var min. Materiella-ting kanske möjligen inte kan göra än lycklig, men jag älskar ändå den kraft av kortvarig lycka det faktiskt kan ge. Slog på en film igår & bredde ut mig i soffan & bara kände hur allt föll på plats. We were meant to be.. ibland är det bara så enkelt. Och den gröna plyschsoffan står så vackert ute på balkongen nu och just i denna soffa ska jag spendera hela min lördag tillsammans med Jessica. Vi ska rita och måla inspirerande tavlor, titta på en massa sköna filmer, dricka lite berusningdrycker & bara vara sådär härligt djupa & flummiga. Underbart!

 

Nu ska jag köra på 1½ timme till, sedan ska jag hämta Noel på dagis för att bege oss bort till Madde med barnen! :)

Har precis avslutat min allra första morgonmeditation. Hade tänkt sitta på min blåa ruggmatta i hallen, tända ett ljus & en varm kopp te på bänken framför (och min buddha ofc ;b). Men det var så underbart väder ute att jag satt mig på balkongen istället. Solens strålar värmde mot huden, fåglarna kvittarade & grannens fontän i dammen skapade tillsammans ett avkopplande lugn. Det fanns inga måsten, bara ett tillstånd av underbart, lyckligt varande. Då larmet ringde så trodde jag att det gått tio minuter högst & jag skulle nog kunna sitta kvar hur länge som helst, men så ska jag ju faktiskt jobba hemma idag & tänkte gå lite lugnt ut första veckorna. Det är fascinerande hur mycket man egentligen tänker på & hur ingenting handlar om det som sker just i detta nu. Kom på mig själv flera gånger att fundera över dagen som skulle komma och dagen som var igår. Så fokuserade jag bort det genom att lägga all fokus på andningen & överläppen. Det tog mig tillbaka till nuet varje gång. Längtar redan till kvällsmeditationen. Så underbart att bara stänga av allt & veta att för några minuter kan ingenting störa mig, för några minuter får jag bara sitta i tystnad & andas. De dagar jag måste in till jobbet för att jobba, så kommer jag ställa alarm & kliva upp tidigare för att meditera. Tänk vad värt att få starta dagen i ett sådant lugn & sedan ta med sig all denna positiva energi till resten av dagen. Alla borde ta sig åtminstonde en kvart per dag. Börja imorgon ni med, det kommer att göra underverk!

 

 “Meditation brings wisdom; lack of meditation leaves ignorance. Know well what leads you forward and what hold you back, and choose the path that leads to wisdom.” 

Underbara dagar! Fredagen spenderade jag och Noel på drakborgen med våra favoriter Jessica & Ebbis. Lördagen startade vi med 70års kalas för min farmor, sedan rullade vi ner över stan för karuseller & kika på bmx tävling. Lillen åkte kickbike med storgrabbarna, åkte karusell & bestämde sig för att börja köra bmx. (Johan hade även turen att få ett gratis klippkort då han fixade rampen, så nu ska lillen börja åka på drakstaden :b ) Klockan sju var han iallafall både trött & hungrig, så vi svängde förbi big boy, så han fick en barnbox att äta i bilen & sedan somnade han ovaggad hemma i sängen. Igår så regnade det, så jag passade på att storstäda & tvätta. Sedan förvandlade vi Noels rum till en restaurang, något han tjatat om jätte länge. Alla leksaker sorterades även ut, så nu kan vi glatt välkomna nya till Noels fördelsedag om en månad :b

 

Annars så är det en stor dag idag i Noels liv. Han har nämligen första dagen i fyraårs-gruppen idag. Ny avdelning & nya fröknar, tro om det var någon som var exalterad imorse & visst hade han även växt under natten. Tänk vad skönt att man kan få leva lite genom barnen &  få känna de där stora känslorna igen. Nu ska jag köra på någon timme till, sedan måste jag nog hämta hem honom, vill bara veta EXAKT ALLT om dagen!

 

 

 

Passar på att klämma in ett litet inlägg här, för att behålla er kvar till den dagen jag verkligen har någonting vettigt att komma med. Den här dagen har varit intensiv och effektiv, känner mig helt slut! Snart ska vi se monster INC med Nolle och imorgon väntas det dop för lille Vilgot och efter det ska vi åka till Jessica, Pontus och Ebbis för att grilla. En riktigt mysig dag med andra ord! :)

 

Lillen träffade även poliserna idag, hans största rädsla och största idoler. Snäll mamma som man är så letade vi reda på dom i sann CSI style, så lillen fick en liten pratstund. Han berättade bl.a att han skulle till polisstationen och göra ett pass och ta prover(?), för annars får man inte flyga flygplan. Sedan skuttade han överlycklig därifrån och skulle inte alls bli brandman längre, utan polis. Tänk vad en sån tillsynes liten sak, kan göra stor inverkan på ett litet barn. Kom på mig själv då vi gick förbi IKEA och han bad om att få gå in och träffa poliserna och man av automatik säger "NEJ, vi hinner inte. Kom nu så skyndar vi oss till bilen.. spring, spring. Tut tut, här har vi bråttom så bråttom så vi springer ifrån oss själv..typ". Så stannade jag bara upp och skämdes lite över hur jag bara kunde stressa förbi en sån enkel sak, men som i en fyra-årings ögon är så mycket större än det vi som vuxen någonsin kommer uppleva igen. Jag kan bli irriterad då man hör föräldrar som bara skriker "skynda vi har inte tid", då barnen vill stanna vid någonting intressant i två sekunder. Vad kunde egentligen vara så bråttom? fast samtidigt så är man ju likadan själv. Självklart kan man ju inte stanna jämt, men bra mycket oftare än vad man gör. Hur många gånger har man egentligen stannat vid "spindelmanna-nätet" vid Maxi? Två gånger. Nästa gång ska vi nog både stanna där och äta en glass. För det är ju egentligen sånna saker man tar med sig och minns och det är ju ändå de där små tillsynes obetydliga stunderna som tillsammans skapar våra liv. Stanna upp lite oftare ni med, om så inte för er själva, så åtminstonde för era barn! :)

 

Nä, nu ska jag sätta mig på balkongen och ta en öl, innan det obligatoriska fredagsmyset börjar (har fått order av Nolle att invänta morbror först). Gissar på att jag somnar ovaggad ikväll! :)