Vi har alla drömmar & mål här i livet, även om de kan skilja sig en aning från varandra. Någons mål för dagen kan möjligen vara att hinna över gatan innan den gröna gubben slår över till rött. En annans mål kan vara att få en stor familj, ta över familjeföretaget eller resa jorden runt.

Så fort jag nått ett mål, så måste jag genast skapa mig ett nytt. För mig är det en trygghet & ger mig någonslags grund att stå på & arbeta utifrån. Somliga mål & drömmar har ändrats under årens gång & drömmarna jag hade då jag var sexton är en kontrast av de drömmar jag har idag.

Nu har jag snart nått ännu ett mål, att studera upp mina gymnasiebetyg. Det har stundvis varit riktigt kämpigt, speciellt med tanke på att man suttit så pass långt ute på landet som jag gjort & jag underdriver inte då jag säger att jag i princip isolerat mig helt från omvärlden. Inget som har rört mig vidare just då, men såhär i efterhand så blir jag förvånad över vad man kan stänga av allt & bara köra på, utan att vidare reflektera till vad som egentligen händer.

Då vi sedan har nått dessa mål så är vi väldigt bestämda över att alla ska få reda på detta. Höga betyg, ett nytt jobb eller en ny familjemedlem är gärna saker vi glädjefyllt delar med oss utav. Men den andra glädjen då, den som egentligen säger så mycket mer om oss? Att vi är nöjda med oss själva eller vår livssituation. Hur många postar på facebook har ni sett där det står "Gud vad jag är nöjd över mina ben & tacksam över att jag äntligen tog tag i träningen"? förmodligen inte allt för ofta. Skulle någon motförmodan posta något liknande så hade vi mest troligt reagerat med "Fan vad hon skryter.. sedan är hon mest troligt sprängfylld av celluliter & fett, varför skulle hon annars skriva att hon är nöjd?"

Jag tycker vi människor ska bli bättre på att tala om att vi är bra på någonting, att vi har lyckats eller är nöjda med oss själva & vår tillvaro. Det är ju nästan så man måste tänka sig för innan man postar någonting som talar om att man ser positivt på sig själv eller sin livssituation, så ska det inte behöva vara.

Just nu är jag nöjd över mitt hår, min vikt, att jag tagit tag i gymnasiestudierna, att jag i 90% av fallen fått mvg på kurserna, att jag fixat ett jobb, tar bra hand om min son, lagar bra mat, bakar vårt bröd, har en grym familj & att jag levt som vad vi skulle kunna kalla "en fattig", till att snart äntligen få börja unna mig lite saker.

Tack Carro för det. Klappar mig själv på axeln. För vill man ta sig någonstans här i livet, så får man fan ta sig dit själv. Det finns inga genvägar & själständighet är vår största styrka!

Vad är era mål i livet? Och vad är ni nöjda med just nu? Jag slår vad om att ni alla skulle kunna få ihop en lista med minst tio punkter. Punkter som ni möjligen inte ens trodde existerade.

Fokusera på det positiva & slå bort alla negativa tankar. För i slutänden är det du själv som skapar din egen verklighet.. och varför färga den svart, då du kan måla den så jävla färgglad.

Vilken väg vi än väljer att ta här i livet, så bör vi alltid välja den väg som är bäst just för oss. Var ligger dina drömmar? Oavsett vilka vindar som blåser & även om de flesta inte följer dig på vägen, så bör du följa ditt hjärta & finna din egen väg. Väljer du att följa någon annans fotspår eller den väg någon annan valt åt dig, så kommer du mest troligt både gå vilse & tappa bort dig själv efter vägen.

För att hitta den rätta vägen måste vi lära känna oss själva & våga ställa oss frågan. Vem är jag? Och vart vill jag ta mig? Följ ditt hjärta, för förlorar du dig själv så finns det ingenting kvar.

There comes a time in life, when you have to let go
 of all the pointless drama, and the people who create it.
And just surround yourself with people who make you laugh,
so hard that you forget the bad and focus solely on the good.

After all

Life is too short to be anything but happy.

"Åh, timotej är inte det den där gruppen med de fyra snygga brudarna från melodifestivalen?" utbrister någon.
"Jo, fan lite smör på dem" osv osv.

Eller?!

En gäng med normalt snygga tjejer, varken snygga eller fula, kan tillsammans ge en effekt av att de skulle vara skit snygga. Men tar man sedan en titt på dem en & en, så inser man rätt snabbt att de inte ens är normal snygga, utan nästintill fula.

Eller som min kära vän Barney skulle beskrivit det.
"The Cheerleader Effect': as a group, they look hot, but seen individually, each one has a flaw."

Ta en ordentlig titt nu. De alla tillsammans & var & en för sig.

Told ya!

Annie har inspirerat mig av karma & det fungerar fint. Biter ihop & stirrar tomt, istället för att kasta sönder något. Tänker goda tankar om alla, deras liv & deras misär, inte min. Skrattar åt misslyckanden & glädjs åt allt som går vägen. MEN.. något som ständigt håller på att riva denna inre frid är min ständiga otur. Inte dålig karma, utan ren jävla otur.

Har verkligen försökt komma iväg på banken i två veckor nu, men det kommer i regel alltid någonting emellan. Igår skulle jag dit, men då var helt plötsligt min plånbok spårlöst försvunnen, där både mitt bankkort & körkort ligger. Tänkte att jag kunde ta med mig passet istället som alltid legat på bänken i hallen, men det var också helt borta. Idag skulle vi göra ett nytt försök & Johan skulle med för att kunna legitimera mig, men då blev han utringd på mer jobb, vilket var bra. Men då hade jag ingen som kunde legitimera mig.

Alla mina goda gärningar ger resultat, då Johan ringer upp & har hittat min plånbok på flaket i sin bil. Kanon, men löser fortfarande inte mitt bankproblem, då den är i stan. Känner mig halvt less & dö stressad då jag hatar att avvika från mina planer & känner att dessa bankärenden är så pass viktiga för mig & ligger som en konstant gnagade känsla i kroppen. Känner mig låst då bilen är sönderfrysen för tillfället & inga pengar på mobilen. Johan löser problemet med att köpa ett kontantkort till mig & ringer för att ge mig koden.

"För många ogiltliga försök. Du kan inte göra fler försök inom 2 timmar". Men vad bra, tack gud osv.

Inte mycket för världen kanske, men då du ständigt planerar allt så noggrant det bara går, för att du går med vetskapen om att det aldrig blir som det var tänkt.. och ändå misslyckas är fan påfrestande. Ni skulle skratta om ni såg min almanacka & alla överstrykningar. Behöver jag ens säga att det kom något emellan min frukostbuffé på ikea alla de gånger jag skrivit att jag ska dit? Har försökt i flera år & har fortfarande inte lyckats.

Men. Jag fortsätter kämpa för min inre frid & andades mig snabbt igenom detta. Håller tummarna för morgondagen istället, eller dagen efter det.. eller dagen efter det. No rush... just inner peace!