Satt just i en lång diskussion här med Anna-karin över några koppar kaffe. Huvudämnet var "vad ska man bli när man blir stor, större, störst?"

Har ju som planerat tänkt att Noel ska börja dagis i början av nästa år och det är då även tänkt att jag ska börja plugga. men till vad? finns ju tusen olika yrken och ännu fler kurser därtill. man måste tänka praktiskt med arbetstider, område osv. samtidigt så vill man ju inte vill plugga till något man halft känner för, ett bra läge för en lite taskigare lön, fördelar mot nackdelar.

ska man slå på stort och bli proffessor kanske? eller typ rocket scientist? kanske ska man bara nöja sig som förskolelärare? eller slå på lite hårdare och bli lärare, en sån man för några år sedan aldrig skulle tänka sig att bli, för var det inte helt klart att det bara var idioter som lyckades komma in på dessa linjer? kanske skulle man starta någonting eget eller bara uppfinna någonting som folk inte klarar sig utan, de vet bara inte om det än. typ mjölk, det skulle ju folk betala för om den så chockhöjdes till tjugo kr litern, skulle ni inte? synd att oboyen redan är uppfunnen annars hade det nog varit en vinnade koncept, typ oboymjölk, pucko.. den som kom på det är troligen multimiljonär idag.

så ja, vad ska jag bli?.. och vad ska ni bli?

"Vad skall du bli när du blir stor
Ska du bli som far och mor
Ska du bli en boss
En försäljare
Eller disponent någonstans
Eller kanske nöjer du dig med
Vilket jävla skitjobb som helst
Du bara bryr dig inte alls
Det får gå som det går
Vad skall du bli"

Du dansar dig genom vinden
högt upp mot det oundvikliga
långt ovan molnen

Lätta, försiktiga små steg
en dans utan säkerhet
som du sakta dras in i

En obetydlings krystande andning
tårar i takt med patroner
hårda betongblock mot en liten kind
och en puls som upphör

Iskalla väsen utan själar
då somligas liv saknar värde
få människors välde
och en hel nation klädd i svart

Lek till leken dödar
som en liten droppa i oceanen


/ C

Det är lätt att ta människor, saker och annat ting för givet. lätt att jämföra sig med de som är sämre, som i skolan var man rätt nöjd med ett reslutat tolv/tjugotvå, det var ju mer än hälften och den där killen längst bak hade ju faktiskt ännu sämre reslutat. det är ännu lättare att jämföra sig med de som har det bättre än en själv, men det kommer alltid finnas de som äter oxfilé då du äter spagetti och någon som surplar soppa avundas kanske dig precis i samma stund.

Vi kan inte komma undan med att vi människor är ett folk av avundsjuka och missnöje. tre av sju regndagar i veckan och vi förbarmar vädret, fyra dagar av solsken sköljer gärna regnet bort och vi rinner med nånstans på vägen.

en olycka inträffar och vi kan inte sluta ställa oss frågan vad den bilen skulle göra precis på fel sida just då, den kunde ju lika gärna aldrig kommit. men hur många gånger har inte bilen legat på rätt sida? och hur många överlever inte varje dag i trafiken?

har du en familj, en vän vid din sida eller i huvudtaget någon som bryr sig om dig så kan du skratta dig lycklig, för tro mig det finns tusen av dom, även om du valt att inte se dom för allt annat som står i din väg.

det är de små sakerna som gör skillnad. en godmiddag och ett glas rött mitt i veckan, en lång varm dusch eller ett avkopplade bad. ett kalas utan anledning. för du har alltid någonting att fira och fast om allt känns mörkt just för stunden så lovar jag att även du har någonting att glädjas över.

ta till vara på de små stunderna i livet och stirra er inte blint på en perfekt helhet. perfekt kommer den aldrig att bli, för vi kommer alltid sträva framåt och det handlar om överlevnad. för hur hade världen sett ut om vi nöjt oss med minsta lilla, då hade vi förmodligen suttit kvar på stenåldern med en klubba av sten och tyckt att livet var helt okej, vi hade ju inte vetat någonting annat och hela världen hade stannat upp.

slutsats: var nöjd med det du har, sträva framåt och tänk positivt.

Kap 1 - vi lever för sakta och snart tar tiden slut

Jag är i varje hörn av rummet, ljudlösa skrik dämpas av panik. Väggarnas fästen spricker, dom krymper, jag krymper. Får inte plats längre, luften får inte plats, den tar slut, andas med mig, min luft räcker inte till. "ta inte på mig, snälla kom närmare" vill skrika, men orden når inte ut, ljudlöst, svart...tomt.

Om du skriker ensam i ett tomt rum, så kommer orden som stenar tillbaka mot dig, de studsar mellan väggarna och lämnar stora blåmärken på din hud. Det kommer aldrig spela någon roll hur mycket du försöker dölja dem med tyger, de har inte alltid funnits där, men de har blivit större med tiden och de kommer garanterat inte försvinna idag.

Rummet känns tomt, trots att väggarna är fulla av tavlor, planscher, och alldeles för mycket texter. Lika tomt som mitt inre och minst lika fullt. En tvåa blir lätt för stor när man inte är van att bo ensammen. Jag är nog ioförsig lika tom nu som den dagen vi träffades, du fyllde aldrig någonsin upp någonting, ändå lyckades du ta med dig allt då du gick.

..resten får ni läsa då den publiceras som bok.. om tio år eller så ;b

Du, en längre version av mig

om vi skulle se varandra i ögonen,
så skulle det bara utforma ett tomrum,
en massa partiklar utan betydelse,
som virvlar runt i cirklar och skapar yrsel.
--
vi famlar efter orden vi aldrig hade,
i desperata försök till att hitta någonting
i alla illusioner vi så fint utformat.
--
du kastar mig igenkännande blickar,
jag inte vill fånga,
för jag vet hur det känns,
att bli fångad av någon som mig,
så jag tittar bort och låtsas inte om det.
--
..och kanske vi hade någonting, nångång
men vi tappade bort det på vägen,
och alla spåren har sedan länge blåst bort.
 --
vi förstör inget om vi går
fast allt är redan trasigt,
så vi kan lika gärna stanna.

klicka här!

Världen har gått under 4 ggr redan och 2012 går den under igen. Det är iallafall vad somliga tror, då två stora kulturer förutspått exakt samma datum, ett faktum eller bara ett sjukt sammanträffande?

Mayaindianerna var ett folk som levde i Sydamerika mellan åren 250-950 e.Kr. De var besatta av tiden och kom på ett tidssystem som anknöt sig till astronomiska observationer av månår, solår och venus synodiska perioder. Mayaindianernas förståelse för planeter, solsystem, stjärnor och galaxer var större än de kunskaper vi hade för bara 20år sedan. Mayakalendern innehåller vissa naturcykler och händelser i framtiden, men de ras kalender slutar den 21 December 2012. Enligt deras planetära cykel så kommer då jorden och solen stå i en perfekt linje med vår galax "ekvator", något även vi med moderna mätinstrument nu kunnat bestyrka. Vissa hävdar då att på den 21:a December så kommer jorden gå under, då den kommer genomgå ett sk "pole shift" som innebär att de magnetiska knytpunkterna (nord och sydpolen) kommer flyttas och de i sin tur kommer leda till naturkatastrofer och mänsklighetes undergång.

José Argüelles var en kille som var fascinerad av det gamla kinesiska spådomssystemet I Ching (förändringsboken). Det systemet går till såhär, att du kastar tre mynt sex gånger och om två av mynten är klave så ritar du ett streck på ett papper. Om två av mynten är krona så målar du två streck bredvid varandra. Det ska göras sex gånger och du får då fram ett hexagram som du kollar upp i boken, som då ger dig svar och råd i kärlek osv. José tog då de 64 olika hexagramen och slog ihop dom till en matematisk graf. Han gjorde allt till en tidsskala och började då I Ching är daterad och räknade sedan framåt. En graf går ju upp och ner och då han tittade på civilisationens uppgång och fall så såg han att de stämde överens med hans tidsskala. Tidslinjen slutade iallafall på ett speciellt datum, nämligen den 21:a December 2012.

Sedan är det planeten Nibiru som cirklar i vårat solsystem, då den hamnar mellan solen och jorden kommer de inträffa hemska naturkatastrofer, en ny istid och nord och sydpolen kommer hamna någon annanstans, det är helt enkelt kört för jorden. Efter några dagar har den flyttat på sig och då har 2/3 av alla människor utrotats och av de som är kvar kommer 2/3 dö av svält. De få övelevande få då leva som på stenåldern. Om det här stämmer kan vi alla släcka ner datorerna och börja öva på att leva som riktiga människor igen d.v.s som de djur vi är från början, en obekväm men välförtjänt sanning. På Nibiru sägs det leva människor precis som vi, fast större och mycket mer intelligenta. De är våra gudar och finns avbildade i romersk, grekisk och egyptiskt kultor och religon, de sägs att de har genmanipulerat aporna genom att sätta ihop dom två sista generna och skapat oss. Vi blev sedan placerade här på jorden, som Adam och Eva och fick barn med en av deras gudar och dom blev till jättar som levde på jorden och åt oss människor, men de klarade inte av vårat klimat så de dog. De ska tydligen finnas utgrävt gigantiska skelett, men de har tystats ner för att inte skrämma upp oss. Människorna på Nibiru försöker varna oss och med naturkatastorfer förbereder de oss. Sverige ser ut att bli helt täckt med vatten och Australien ser ut att klara sig bäst. NASA vet redan om det, men tystnar ner det för att inte skapa panik på jorden, för det i sin tur kanske hade lett till en undergång i sig? Ajo, det kommer också hända i December 2012! : )

Titta på videorna här, fränt! : )
En annars intressant hemsida, nyapolitiken!


Så är det här någonting ni tror på?

ibland tappar jag min förmåga att andas.
idag är en sådan dag och då allt runt omkring är luft, finns det inte mycket kvar.
så jag sitter still och låter timmarna dansa förbi mig, precis som de alltid gjort.

"tro på att allt händer av en anledning.
så om du får en chans, ta den.
om den ändrar ditt liv, låt den."

När jag var liten
Av: Jonas Gardell

"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."

Jag älskar när natten sluter sig kring mig, så mörk och livlös
inte alls lika välmenande som dagen.
Det gör det svårt för mig att begripa på någon tänkbar nivå
Jag är helt enkelt inte där
och tillsammans med avdomnads huds tomgångskörning, tappar jag lätt fattningen om mig själv.
Jag vandrar vilset runt utan mål, då flera timmars bortglömd tid aldrig mer kommer tillbaka.
Vad gör egentligen svart lättare att hantera än vitt?
Färglös igen,
som alltid.

Det är underligt hur snabba vändningar livet kan ta, den här texten är skriven för nästan precis ett år sedan.

I wake up to find myself after all these years
and where all the time has gone, still seems so unclear
cause there's no one else, since I found you
I know it's been so hard

I spent all my life looking for our innocence
I've got nothing to lose, nothing to prove
I won't make the same mistakes
now I know
that everything will be okay
if I die tomorrow

Är det bara jag som tycker att det är höst ute nu? solen lyser och ser tillsynes ut att ge ifrån sig värme, men aj..det är ju kallt ute, går knappast att sola idag heller. men sommarn får gärna vara över min del, eller ja den lilla vi fick. nu vill jag ha höst, stora koftor, varma koppar och knarr under fötterna, för jag ääälskar hösten.

folk tycker att de blir friare, snyggare och lyckligare under sommaren och det är väl iofs sant, till en viss del. men samtidigt som sommaren för med sig stor glädje så tar den med sig minst lika mycket stress och ouppnårliga ideal. man ska vara så snygg, smal och brun som möjligt, samtidigt som man ska hinna med alla festivaler, fester och spelningar.. och sedan även ha råd till allting genom att jobba, tiden räcker inte gärna till och allt som blir kvar är en stor svart jävla klump av stress. förhållanden spricker och nya skapas, oskulder ges, oskulder tas, löften lovas och löften bryts.. det kanske helt enkelt inte är hösten som för med sig depressioner, för utan sommarens hjälp kanske de aldrig hade skapats? nej, augusti känns som en riktig höst månad och just därför ska jag göra höstfint i köket idag, jag orkar inte vänta på att solen ska ta slut, för det är kallt ute och jag är rastlös.