"Ju lägre självkänsla man har, desto viktigare är det med ett snyggt hem". Jag tror det kan ligga mycket i det. Mitt hem är det viktigaste jag har, där har jag min trygghet, det är min borg. Är det inte städat och fint, så mår jag inte bra heller och man känner väl aldrig ett sådant lyckorus som då man sätter sig ner med en kaffekopp, efter att gett hemmet en riktig omgång.

Jag har aldrig tänkt något vidare på min självkänsla, om den är bra eller dålig. Somliga dagar är jag väldigt stark i mig själv, är helt övertygad om att jag kommer få jobbet jag sökt, att personerna på festen kommer älska mig, att jag ser bra ut och att provet nästa vecka kommer gå galant. Andra dagar är jag nere på botten, förstår inte vad som är felande med mig, då jag inte kan minnas någonting, tappar bort en sak, hittar en annan, för att återigen tappa bort den igen. Anser att alla i min omgivning är så mycket finare och bättre än mig, måste gå ner två kilo för att i huvudtaget kunna vistas ute och tittar någon en extra gång på mig, så måste jag ta upp spegeln för att kika vad som sitter i mitt ansikte. Så går dagarna upp och ner, vilket det säkert gör för alla, har jag fel? Därav har jag aldrig funderat på om min självkänsla är dålig, då den konstant åker berg- och dalbana.

Inte fören en nära vän till mig började tala om just självkänsla, så öppnade jag upp mina ögon för detta. Och i dessa självkänsleböcker verkar hemmet och ens självkänsla gå i ett och en god start kan vara att rensa bort allt som inte ger än någon energi, som allt onödigt skrot i lådor, skåp, garderober och förråd. Allt sånt som bara ligger och gnager i ditt bakhuvud och tar ifrån dig positiv energi.

Jag har iallafall bestämt mig för att beställa och/eller låna några böcker av en kompis. För även om min självkänsla möjligen inte är helt i botten, så kan den garanterat bli mycket bättre. Gör det ni med, för självkänslan är grunden till dina tankar om dig själv och styr i princip hela till liv. Även fast jag inte heller har sett på det så för bara några veckor sedan, så ska det iallafall bli spännande att göra dessa övningar och rensningar för att se vilka skillnader de egentligen kan göra.

Riktigt uppåt.. men att skriva någonting poetiskt & positivt går inte riktigt ihop, så är det bara!

Tror folk på fullaste allvar att terrorismen kommer att minska pgr av Bin Ladins död? Det känns lite som att denna Terrororganisationen har ett flertal andra grenar, som i och med denna händelse bara växer sig starkare. Att Usama Bin Ladin i huvudtaget existerat är ännu en obesvarad gåta, då USA mest troligt haft/har fingrarna med i spelat & ni minns väl hur en vänsterhänt Bin Ladin plötsligt blev högerhänt? Att sedan alla dessa inspelningar med Bin Ladin kommit väldigt lägligt alla gånger talar även de för att han endast existerat i en kamoflage för USA. Då Tony Blair inte hade några bevis att lägga fram för Bin Ladins inblandning i 9/11 så kom ett erkännande lämpligt fram. Då Bush sedan såg ut att bli omvald så hotade Bin Ladin plötsligt USA, vilket många fann avgörande för valet & till en fördel för Bush. Shit, vad jag inte har insatt i det här egentligen.. men efter allt man hört & tagit in genom åren, så visar det störst troligt på att 9/11 was an inside job!

"Dog" han förresten inte för ett flertal år sedan också? // bara undra

• En återgång till den assimileringspolitik som gällde fram till mitten av 1970-talet och som innebär att det är invandrarna som skall anpassa sig till det svenska samhället och inte tvärtom.

• Ett kraftigt utökat stöd till FN:s flyktingorgan, UNHCR, och de miljontals verkligt nödlidande flyktingar i världen som saknar möjligheter och resurser att ta sig ifrån konfliktområdenas närhet. (http://sverigedemokraterna.se/valet-2010/en-ansvarsfull-invandringspolitik/)

Jag tycker verkligen att man ska ha läst igenom SD:s partiprogram nogrannt innan man yttrar sig vidare om deras politik. De är mer demokratiska än många andra partier, sedan förstår jag att allas åsikter inte går ihop med deras. Men man ska ej kunna ge dem nedlåtanden om man inte har en aning om vad de egentligen står för. Hatet bygger på okunskap! Massmedia smutskastar SD med upprepande, nedsättande och ogrundade anklagelser, vilket är ett grovt odemokratiskt agerande. De anklagas för att ha gamla lik i garderoberna, vilket finns i en ännu större utsträckning i de flesta andra partierna. Vänsterpartiets historia är fylld av tortyr och mördande, men det är det sällan någon som talar om. Sverigedemokraterna får sällan vara med i debatter och då väl tillfället ges är det orättvis behandling och en missvisande bild som ges. Alla partier bör få ta lika stor plats och framföra sina åsikter, sedan är det upp till oss medborgare att bilda oss en egen uppfattning. Ja, se där.. fick jag in lite politiska åsikter mitt i allt elände, men det går väl lite hand i hand.. politik & elände menar jag.

Idag är en såndär dag då allt bara känns så jävla lyckat. Det är vår, huset är städat & solen lyser sådär härligt in genom fönstrena, jag ligger bra till med veckansuppgifter och hann ändå med en promenad igår, vilket jag även ska förmå mig själv till idag. Vi har en trevlig helg framför oss, om några veckor ska vi till Sunny beach och jag får tillbaka pengar på skatten. I sommar ska vi ha semester tillsammans och det finns tusen saker jag ser framemot att göra med familjen.

Varför är den första tanken som slår mig, vad ska gå åt helvete innan dagens slut? Det är så typiskt mig att se någonting ont i allt gott (istället för tvärtom).. och då blir lätt att man själv skapar problem som egentligen inte existerar. "För var inte tröjan aningen större innan jag tvättade den? det är klart som fan jag lyckades krympa den, vad annars?", "två droppar spilld mjölk resulterar i tusen onda tankar om hur typiskt mig det var att spilla och vad som möjligen skulle kunna hända här näst, bränd sås, glömma sonen på dagis eller möjligen ett tredje världskrig.. självklart startat utav mig". Men idag så ska jag istället lägga fokus på de positiva sakerna i vardagen och hur många gånger under dagen har jag inte lyckats att pricka mjölken i glaset, att de flesta plaggen faktiskt behöll sin ursprungliga storlek eller att jag faktiskt kom ihåg min son på dagis. Att bara slå bort dessa onödiga tankar & njuta av stunden, det ska jag syssla med idag... det + plugg! (vilket är mindre kul, men hey.. en dag är jag färdigutbildad & helnöjd).

Men hur jävla underbart är det inte, att umgås med sig själv varje dag? fyfan om man kunde få en minuts paus från sig själv ibland och bara stänga av. Haha shit.

Morgonrutinerna är avklarade & vi sitter i bilen päväg mot dagiset.. så ska jag ner & hämta posten, eller nej, tar det sen, eller förresten jag tar det nog nu ändå, eller? det hela slutar väl med att jag backar i 100km/h (typ) rakt bak & rakt in på våran gräsmatta, som nu är täckt med tjugo meter snö. Men vad great, fan vad härligt.. sådär lagomt lägligt också, tack gud osv. Konstaterar rätt snart att jag varken tar mig framåt eller bakåt. Kommer för det första inte ur bilen, då snön räcker upp till halva dörren, så får kliva ut bak & på den andra sidan bilen. Sedan var det bara att börja gräva sig fram..Men med vad? vilka människor äger inte en spade? jo, vi.. tydligen! Hittar Noels snöskyffel i plast och började skotta som bara fan, då jag hållit på en tjugo minuter inser jag att jag inte når under bilen och mellan däcken, så springer ut till garaget & hittar någon typ av träpinne med en liiiten vass plastbit längst fram på. Skottar, backar bak, kör fram, skottar lite till, bak, fram osv. 40minuter senare är vi loss, underbart.. mot dagis!

Men vad fan gör jag där? om inte kör fast igen, det här händer fan inte.. nu lämnar jag fan biljävel & går hem tänker jag. Men inser att ingen är ute på gården och inte en människa i närheten, jag har alltså inte blivit upptäckt.. ännu. Springer utav bara fan in till förrådet för att låna en spade. köttar sönder & får till sist bort de hårda snöblocken som blockerar min framfart. Backar bak, inget händer.. skottar lite mer.. så, ca 8minuter senare kommer jag loss och kan parkera som normalt folk igen. Ingen upptäckte mig, tack & jävla lov.. hade helt seriöst dött av skam, vem fan kör fast på dagisparkeringen liksom? det finns ju fan knappt någon snö där. Så från & med idag är det jag som är lite lugnare på gasen & inte hoppar in på parkeringarna.

Sjukt skönt att få använda kroppen lite iallafall, I still got it.

Hälsa handlar till den största delen om att må bra, både psykiskt, fysiskt och socialt. I dagens samhälle har omgivningens uppfattning om våran hälsa, större vikt än våran egen. Vi vill se lyckliga ut, men inom oss kan en annan verklighet ligga dold. Ofta tränar vi kanske för andra människors uppfattning om oss och egentligen inte för att vi själva ska må bra. Då har vi tappat hela huvudsyftet med våran träning. För den ska väl ändå ge oss mer positivt än negativt? De vackra, vältränade och identiska människorna cirkulerar och omringar oss var dag i diverse media. Vi ser på dessa i våra ögon perfekta människorna och önskar innerligt att det vore vi. Senare samma kväll bokar vi in dubbla pass på gymmet och dricker oss mätta på vatten. Vi ställer oss i spegeln och drar i det kanske omärkbara valkarna, äter en middag bestående av salladsblad och känner hur våran självbild sänks i takt med att kilona rasar.

Kraven på oss själva är alldeles för höga och vi borde istället se allt som ligger bakom dessa välformade kroppar, för det är varken myskvällar i soffan eller spontana middagar med vännerna. Att följa dessa slaviska träningspass och dieter är en hel livsstil och då den sociala hälsan har minst lika mycket påverkan av vårt välbefinnande, så är denna eftersträvandet allt annat än hälsosam.

Däremot så vill jag se att dessa perfekta media människor, så även kan ta fram positiva egenskaper hos oss. De som alltid varit stora, men aldrig haft motivationen till att ta tag i detta, kan mycket möjligt vakna upp och forma om sina liv, genom ändrade mat och tränings vanor. Detta i en lagom mängd och i en balans mellan krav och resurser, kommer i sin tur leda till ett större välbefinnande. Så jag vill ändå tro att dessa perfekta människor har en positiv inverkan på oss. För hur hälsosamt vore det att visa upp feta modeller med gropar i låren, ölmagar och tjugo fettvalkar? Fast lagom är nog bäst ändå och några kilos övervikt, små bröst eller slappa lår har knappast någon inverkan på våran fysiska hälsa och perfekta, det kommer vi aldrig bli.

 Eftersträvansvärt?!

Jag har alltid velat tro att våra liv delvis är förutbestämda. Det har svåra stunder fått allt att kännas enklare, för om ödet styrde våra liv, så har det inte funnits någonting att bekymra sig över. Men dessa tankar är inte ett hållbart motiv och innerst inne så tror jag att somliga händelser delvis har en bestämd orsak och att det stora hela styrs av vårt öde. Mitt liv kanske var förutbestämt så pass att jag skulle bli ung mamma, men inte med vem jag skulle få barn. Att jag skulle omkomma i en trafikolycka, men inte när Osv. Så självklart kan somliga vara dömda till ett grymt öde, då de kanske är förutbestämt att de ska leva ett liv av barnlöshet, sjukdomar och handikapp. Men säger vi att allt styrs av ödet, så gör vi det väldigt enkelt för oss själva och det resulterar bara i att det förutbestämda drar oss snabbare ner i fördärvet. Ditt öde var möjligen att du skulle ta livet av dig, nu skedde det redan vid trettio års ålder, vilket lika väl kunde skett då du passerat åttio år, men då du aldrig tänkte på dina konsekvenser så urartade ditt liv i förtid.

Somliga människor hävdar att världen upprepar sig i en evig återkomst och att allt styrs av orubbliga lagar. Att allt som händer oss är förbestämt i minsta detalj och inte går att ändra på. Dessa tankar är för mig väldigt skrämmande och det vore intressant att se hur ens persons liv som delar dessa meningar ser ut. Känner den att det är värt att arbeta? Skaffa sig en utbildning? Eller i huvudtaget vara vänlig mot sina medmänniskor?

Efter att jag läst Psykologi och nu påbörjat Etik och livsfrågor, så känner jag att livet blivit hundra våningar djupare. Jag har alltid haft en liten filosof i mig, som ständigt funderat kring hur mina val idag ska påverka mig senare i livet, varför vi  agerar som vi gör, hur allt är uppbyggt och vad som händer då livet tar slut. Så många gånger jag önskat mig själv att leva i den enkelhet som alla i min omgivning tycktes göra. Jag har nog många gånger sett det svåra i det enkla och jag vill även minnas sedan jag var liten, att min mamma ofta bad mig att inte fundera så mycket, allt blev ju så oerhört jobbigare då.

Så avslutningsvis så tror jag det bästa är, att leva i tron om att vi själva styr våra liv. Oavsett om så är fallet eller ej, så kommer vi med det känna en större livsglädje. Även fast vi ibland kan trösta oss med att somliga saker inte var meningen, då ödet hade denna handling som avsikt.